Från Wikipedia
Version från den 10 maj 2016 kl. 10.13 av Luriflax (Diskussion | Bidrag) (Rullade tillbaka redigeringar av 95.195.143.165 (diskussion) till senaste version av Tegel)
Pressning av höbalar (Nya Zeeland).
Krake med hö i Rumänien.

är vallfoder som har torkats. Det används som vinterfoder för boskap som står inne mellan betessäsongerna och långtidslagras i regel inomhus i lador (på "höskullen").

Torkmetoder

Förr torkades höet ute på fältet i någon form av hässja.

Idag görs det i regel "på slag", liggande utbrett på fältet i 3–5 dagar. Höet vänds regelbundet för att snabba på torkningen och pressas sedan samman genom balning med balmaskin till höbalar. Antingen tillverkas löspressade balar som är mindre och fyrkantiga och lämpade att vidarehanteras för hand. Eller så tillverkas stora, hårdpressande rundbalar, med eller utan väderskyddande plasthölje. Höet kan också tas in och lagras löst på höskullen. Torkning "på slag" är en vädermässigt vanskligare metod än hässjning men är ur arbetssynpunkt betydligt lindrigare.

Oavsett lagringsmetod (småbal, storbal eller löshö) så måste hö lagras fritt från fukt och direkt solljus. Alternativt kan höet sluttorkas inomhus av en skulltork, efter att gräset förtorkats ute 1–2 dagar.

Användning

Hö fungerar som "vinterfoder" för gräsätare, som hästar, kaniner, kor med flera. Det är en viktig del i djurets mathållning och behövs för att tarmsystemet ska fungera[källa behövs]. När man ger hö till djuret ska man alltid ge mer hö än kraftfoder eller pellets.

Se även

Externa länkar