HMS Puke (19)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Naval Ensign of Sweden.svg HMS Puke (19)
Den s.k italienjagaren HMS Puke.
Den s.k italienjagaren HMS Puke.
Allmänt
TypJagare
KlassPsilander-klass
Fartygsnummer19
Historik
ByggnadsvarvPattison, Neapel, Italien
Sjösatt29 januari 1926
I tjänst27 mars 1940
ÖdeTagen ur tjänst den 13 juni 1947
Tekniska data
Längd84,9 meter
Bredd8,6 meter
Djupgående2,6 meter
Deplacement970 / 1480 ton
MaskinÅngturbiner, 36 000 hk
Fart35 knop
Räckvidd2000 NM vid 15 knop
Besättning133 man
Bestyckning4 x 120 mm kanoner
2 x 40 mm kanoner
4 x 53 cm torpedtuber
Ett exempel på slingerköl

HMS Puke (19) var en jagare i svenska flottan. Puke och systerfartyget HMS Psilander köptes in från Italien år 1940, efter andra världskrigets utbrott men innan Italien förklarade krig mot de allierade. Hon sjösattes i Italien den 29 januari 1926 för italienska marinen som eskortjagare med namnet Bettino Ricasoli av Sella-klass och köptes 1940 av Sverige som då också bytte namn på fartyget. Fartygets italienska namn kom från den italienska premiärministern Bettino Ricasoli och det svenska från amiralen Johan af Puke.

Konstruktion och bestyckning[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Psilander-klass

Puke var 85,3 meter lång, 8,6 meter bred och hade ett djupgående av 2,8 meter. Skrovet var utformat med ett backdäck som sträckte sig över knappt halva fartygets längd. För om de två skorstenarna stod en överbyggnad som inhyste bland annat styrhytten och kommandobryggan. Maskineriet utgjordes av tre stycken ångpannor som levererade ånga till två ångturbiner av märket Thornycroft, vilka drev var sin propeller. Maskineriet utvecklade 36 000 hästkrafter vilket gav en maximal hastighet av 35 knop.[1] Bestyckningen utgjordes till en början av tre stycken 12 cm kanoner som var monterade en i ett torn på fördäck och två i ett dubbeltorn på en uppbyggnad på akterdäck. Luftvärnet bestod av två stycken 40 mm automatkanoner och två 13,2 mm kulsprutor.[2] Dessutom fanns två stycken dubbelställ för 45,7 cm torpeder samt plats för 30–40 minor för minfällning.[2]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Italiensk tjänst[redigera | redigera wikitext]

Puke byggdes vid Pattison-varvet Neapel och sjösattes den 29 januari 1926. Fartyget levererades den 11 december samma år till den italienska marinen och fick då namnet Bettino Ricasoli efter den italienska premiärministern med Bettino Ricasoli. År 1929 moderniserades fartyget varvid de tre 12 cm kanonerna byttes ut mot fyra modernare, vilket ledde till att även det förliga tornet fick ett dubbellavetage.

Försäljning till Sverige[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Psilanderaffären

I december 1939 avreste en svensk kommission till Italien för att utreda möjligheten för Sverige att köpa örlogsfartyg från landet.[3] Detta ledde till att Psilander- och Romulus-klasserna införskaffades. Den 14 april 1940 avgick alla fyra jagarna tillsammans från La Spezia och den 10 juli ankom fartygen till Göteborg.[4]

Svensk tjänst[redigera | redigera wikitext]

Efter ankomsten till Sverige sattes Puke i göteborgseskadern.[5] Med tiden visade sig fartyget vara för vekt byggt och rullade kraftigt i sjögång, vilket gjorde att man var tvungen att bygga in förstärkningar och montera slingerkölar på skrovet. Dessutom medförde akterskeppets låga fribord att det ofta översköljdes vid dåligt väder.[6] Åren 1941–1942 modifierades fartygens bestyckning. Luftvärnet byttes ut mot två 40 mm luftvärnsautomatkanoner m/36 och två dubbla 8 mm luftvärnskulspruta m/36, 45 cm torpederna byttes ut mot 53 cm torpeder, och sjunkbombskastare och sjunkbombsfällare installerades.[1] Efter en mycket kort tjänst lades båda fartygen i materielberedskap mellan 1943 och 1944.

Utrangering[redigera | redigera wikitext]

Puke utrangerades den 13 juni 1947, vartefter hon användes vid skjut- och sprängförsök innan hon till slut skrotades i Karlskrona 1949.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] von Hofsten & Waernberg 2003, s. 160
  2. ^ [a b] Borgenstam, Insulander & Kaudern 1989, s. 55
  3. ^ Borgenstam, Insulander & Kaudern 1989, s. 54
  4. ^ Borgenstam, Insulander & Kaudern 1989, s. 63
  5. ^ Lagvall 1991
  6. ^ Borgenstam, Insulander & Kaudern 1989, s. 58

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Borgenstam, Curt; Insulander, Per; Kaudern, Gösta (1989), Jagare : med svenska flottans jagare under 80 år (2:a), Karlskrona: Västra Frölunda CB Marinlitteratur, ISBN 91-970700-41 
  • von Hofsten, Gustav; Waernberg, Jan (2003), Örlogsfartyg: Svenska maskindrivna fartyg under tretungad flagg (1:a), Karlskrona: Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, ISBN 91-974015-4-4 
  • Lagvall, Bertil (1991), Flottans Neutralitetsvakt 1939-1945, Karlskrona: Marinlitteraturföreningen nr 71, ISBN 91-85944-04-1 
  • Hammargren, Henning (1981), Vapenköp i krig: svenska krigsmaterielinköp i Italien under andra världskriget, Stockholm: Marinlitteraturföreningen, 0348-2405 ; 67, ISBN 91-85944-02-5 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]