Hagbards kulle

	Hagbards kulle
	Hög på gravfält
	Hagbards kulle
Land	Sverige
Landskap	Halland
Län	Halland
Kommun	Falkenberg
Socken	Årstads socken
Koordinater	56°53′58″N 12°43′4″Ö / 56.89944°N 12.71778°Ö
	Kulturmärkning
Fast fornlämning
- FMIS beteckn	Årstad 37:1
Ingår i	gravfält
Innehåller	I grupp med fyra stensättningar lämningar

Hagbards kulle är en kungshög med diametern 30 meter och en höjd av 5 meter i Årstads socken i Falkenbergs kommun. Högen har avplanad topp och ligger på ett mindre gravfält med övertorvade stensättningar.

Gravfältet[redigera | redigera wikitext]

Gravfält har en utbredning av 90x50 meter i orienteringen nordöst /sydväs och består av 5 fornlämningar. Dessa utgörs av 1 hög och 4 runda stensättningar. Högen är 30 meter i diameter och cirka 5 meter hög. I ytan på högen finns talrika synliga stenar av 0.2-0.4 meter stora. Högens avplanad topp är 6 meter diameter och i dess mitt finns en grop, 3 meter i diameter och 0.7 meter djup. I högens södra sluttning finns en mindre ytskada, cirka 4 meter i diameter och 0.4 meter djup. De runda stensättningarna är belägna nordväst, öster och söder om högen. Den största stensättningen nr 1 är 13 m medan de övriga är 6-8 meter i diameter och 0.2-0.3 meter höga. Alla är övertorvade.^[1]

Särestads gravfält[redigera | redigera wikitext]

I närområdet finns ett annat lite större gravfält, Särestads gravfält, från bronsåldern och den äldre järnåldern. Variationen av fornminnen är större med stensättningar, en treudd, och inte mindre än ett 40-tal resta stenar och dessutom cirka tio högar. Parkeringsficka och informationsskylt finns vid vägen.^[2] På några av de resta stenarna finns två parallella huggna linjer. Skålgropar finns på fem av de resta stenarna och på ytterligare en sten kan man se rester av mycket vittrade ristningar.

Hagbards kulle.
Stensättning med mittsten

Namnet[redigera | redigera wikitext]

Hagbards kulle har fått sitt namn av sägnen om Hagbard och Signe /Signhild. Denna sägen har knutits till flera platser. Den tragiska sagan om Hagbard och Signes kärlek är förlagd till vikingatiden och nedtecknades i krönikan Gesta Danorum av en dansk biskop på 1200-talet. Sagan är också känd från den äldre fornisländsk litteraturen bland annat av skalden Snorre Sturlasson.^[3]