Harmonisk moll

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Harmonisk a-mollskala

Harmonisk moll är en av de tre vanliga mollskalorna, som till skillnad från en ren mollskala (naturlig mollskala) innehåller en stor septima. Den används ofta eftersom den tillför en durdominant[förtydliga], som inte finns i ren moll. Detta gör att man kan avsluta med ett intervall/en harmoni (tritonus) som "vill upplösas" i tonikan, likt i dur.

Den harmoniska mollskalan kan anses klinga lite "orientaliskt" på grund av det överstigande intervallet mellan sjätte och sjunde tonen. Den används i egyptisk och judisk folkmusik och religiösa sammanhang. I Spanien förknippas den med flamencomusiken. Även i östeuropeisk och nordisk folkmusik är den ganska vanligt förekommande, i synnerhet i Finland, men melodierna brukar undvika den överstigande sekunden som bildas mellan sext och septima, likaså i latinamerikansk musik. Exempel från klassisk musik är delar av Bachs Toccata och fuga d-moll.[källa behövs]

Inte sällan används partier någon typ av harmonisk moll som variation i ett stycke som för övrigt går i dur, exempelvis i Så länge skutan kan gå

Se även[redigera | redigera wikitext]