Heimskringla

Från Wikipedia
En sida ur Heimskringla

Heimskringla är det vedertagna namnet på Snorre Sturlassons kungasagor, vilka behandlar den svenska ynglingaätten och norska kungar från Halvdan Svarte fram till och med Magnus Erlingsson. Namnet kommer av orden Kringla heimsins (världens krets) i början av den första sagan, Ynglingasagan. Sagorna har även getts ut på svenska under namnet Nordiska kungasagor.

Allmänt

Synen på Snorres verk har varierat avsevärt under olika tidsperioder, och mellan olika forskare och kritiker. Trovärdigheten i uppgifterna han lämnar är ingalunda obestridd, och då han även själv var en aktiv politiker i en turbulent tid finns goda skäl att anta att politiska motiv ligger bakom en del av innehållet. Delar av verket (främst Ynglingasagan) antas vara baserade på äldre material, vissa uttolkare har tillskrivit andra författare större delen av Heimskringla. Heimskringla förelåg sannolikt i sin helhet omkring 1230.[1]

Innehåll

Den kungalängd som ges av sagornas ram är inte den kompletta kungalängden. Fler kungar förekommer i texten. De årtal som anges här är avsedda som en antydan om sagans omfattning och i viss mån är årtalen baserade på årtal som Snorre angivit.

  • Företal, Snorres egen inledning, Á bók þessi lét ek ríta fornar frásagnir um höfðingja - "I denna bok har jag nedtecknat de forna sagorna om hövdingarna". Prologen talar vidare om vikten av källkritik och försäkrar läsaren om Snorres egna ärliga föresatser. Snorre skriver "även om vi inte säkert kan bedöma sanningen i [dessa berättelser] vet vi att forna tiders [män] hållit dem för sanna".
  • Ynglingasagan, en kungalängd som genom den svenska ynglingaätten härleder norska kungars härstamning till asagudarna (som Snorre menade skulle ha varit vanliga människor). Framställningen är enligt Snorres eget företal baserad på Ynglingatal.
  • Halvdan Svartes saga (Saga Hálfdanar svarta, Halvdan död omkring 860).
  • Harald Hårfagers saga (Haralds saga hins hárfagra, Harald anses som Norges enare, avled omkring 931).
  • Håkon Godes saga (Saga Hákonar góða, avled 961).
  • Sagan om Harald Gråfäll och Håkon jarl (Sagan af Haraldi konungi gráfeld ok Hákoni jarli, Harald avled 969. Håkon 1015).
  • Olav Tryggvasons saga (Saga Ólafs Tryggvasonar, avled 1000).
Gerhard Munthes inledningsbild till Olav den heliges saga i 1899-utgåvan av Heimskringla.

Utgivningen i Sverige

Heimskringla utgavs först av Jonas Rugman på uppdrag av Per Brahe den yngre (Visingsborg, 1670). En senare utgåva gjordes av Johan Peringskiöld (Stockholm, 1697) i både grundtext och svensk och latinsk översättning. En översättning av Emil Olson kom 1919-1926. En senare svensk översättning av Heimskringla är "Snorres konungasagor" (1-3, 1961) av Åke Ohlmarks. Den senaste av Karl G.Johansson, "Nordiska kungasagor" (1-3), kom 1991-1993.[2]

Övrigt

Heimskringla har betydelse i en bok av Jules Verne, nämligen Till jordens medelpunkt. Heimskringla dyker upp i början av berättelsen. I ett gammalt exemplar av boken finns ett gammalt bortglömt dokument som huvudpersonerna hittar. Det är detta dokument som sedan leder till den resa till jordens innandöme som boken handlar om.

Heimskringla är också namnet på en veckovis utgiven tidning i Winnipeg i kanadensiska Manitoba. Den innehåller material på isländska och är av intresse för islandsättlingar och -invandrare i Kanada.

Referenser

  1. ^ Heimskringla i Nationalencyklopedin, läst 2013-01-03
  2. ^ Heimskringla i Libris

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Heimskringla&oldid=39414357”