Helacyton
Helacyton var ett förslag på släktnamn på en cellinje baserat på HeLa-celler och Helacyton gartleri vilket 1991 föreslogs som artnamn. Cellinjen skulle även utgöra grunden för en egen familj och ett eget släkte[1].
Förslaget kom inte att accepteras framför allt beroende på att cellerna enbart kunde fortleva i artificiell miljö.
Kriterier[redigera | redigera wikitext]
Förslaget grundades på fyra kriterier
- genotypen skiljde sig kraftigt från människans bland annat genom att inkorporering av virusgenom hade skett
- ekologiska nischen var skild från andra arter[2] såsom människa
- tillväxt och förökning skedde fristående från andra arter
- korsning med andra arter, exempelvis människa skedde inte
Familjen gavs namnet Helacytidae och bestod av endast ett släkte, Helacyton med en art H. gartleri och typstammen var ATCC-CCL 2[3].
Namn[redigera | redigera wikitext]
Namnet Helacyton gavs då stammen var HeLa-celler, men Hela som släktnamn befanns redan vara upptaget av ett kräftdjur. Artnamnet gartleri hämtades från Stanley M. Gartler som avslöjade kontaminationen av HeLa-celler i andra cellkulturer, den så kallade ”Helacell-bomben”[4][5].
Artkaraktäristika[redigera | redigera wikitext]
Artkaraktäristika beskrevs bland annat som celler med epitelliknande morfologi i oorganiserade monolager med framför allt mänsklig genotyp. Den reagerade inte med HLA-antigen. Antalet kromosomer varierade från 43 till 88 och Y-kromosom saknades.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ van Valen, Leigh M.; Maiorana, Virginia C. (1991). ”HeLa, a new microbial species” (på engelska). Evolutionary Theory & Review (Chicago: University of Chicago) 10: sid. 71-74. ISSN 1528-2619.
- ^ ”Art”. Nationalencyklopedin. Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker AB. 2000. ISBN 91-7133-749-0
- ^ ”HeLa (ATCC® CCL-2™)” (på engelska). American Type Culture Collection (ATCC), Manassas, Virginia, USA. https://www.lgcstandards-atcc.org/Products/All/CCL-2.aspx?geo_country=se#characteristics. Läst 2 juni 2018.
- ^ Gartler Stanley M.. ”Apparent Hela cell contamination of human heteroploid cell lines.”. Nature. 1968 Feb 24;217(5130):750-1..
- ^ Skloot, Rebecca (2012). ”20 HeLa-bomben”. Den odödliga Henrietta Lacks. Stockholm: Leopard förlag. sid. 160-164, 357. ISBN 978-91-7343-366-2