Helene Schmitz

Från Wikipedia
Helene Schmitz
FödelsenamnHelene Marianne Schmitz
Född4 maj 1960 (63 år)
Ransberg
Konstnärskap
År aktiv1997–
FältKonstfotografi
UtbildningKandidat i konst och filmhistoria vid Stockholms universitet
Redigera Wikidata (för vissa parametrar)

Helene Marianne Schmitz, född 4 maj 1960 i Ransbergs församling, är en svensk konstfotograf.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

1988 avlade Schmitz filosofie kandidatexamen i film- och konstteori vid Stockholms universitet. 1995 deltog hon i en film-workshop vid New York University. 1997 studerade hon konstteori vid Konstfack.[1]

Hennes fotografi utforskar människans komplicerade relation till naturen, tid och förgänglighet. I tidigare fotografiska serier har Schmitz intresserat sig för upplysningens naturfilosofer. Hennes senare arbeten kan betraktas som meditationer över hur upplysningens tänkande manifesterar sig i vår tids landskap.

Hon är verksam både i Sverige och internationellt och har haft separatutställningar i bland annat Sverige, Frankrike och USA.[2] Hennes bilder har även spridits genom National Geographic Magazine.

Schmitz har producerat fem fotoböcker. Hennes böcker har två gånger blivit nominerade till Augustpriset i kategorin facklitteratur för Blow up (2003) och Ur regnskogens skugga (2012). Hon har också vunnit Publishingpriset i kategorin Praktverk för System och passion (2007), Ur regnskogens skugga (2012) och Thinking Like a Mountain (2019). System och passion fick diplom för "god bokform" av Svensk Bokkonst 2007 samt har blivit översatt till engelska, franska och japanska.

2015 producerade Schmitz en serie fotografier på uppdrag av Postnord. 2012 fick hon i uppdrag av SL att göra en tillfällig utsmyckning av Mariatorgets Tunnelbanestation i Stockholm.

Schmitz verk ingår i ett flertal viktiga samlingar: Konstrådet Köpenhamn, Statens Konstråd, Oslo kommun, Moderna Museet Stockholm, SEB Collection, Kulturförvaltningen Stockholms läns landsting, Västerås konstmuseum[3] samt ett flertal privata samlingar i Sverige och internationellt.

Schmitz har medverkat i K-specials TV-dokumentär Den inre skogen.[4]

Utställningar (urval)[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1998 – Hägringar/Mirages
  • 2003 – Blow Up
  • 2007 – System och passion
  • 2011 – Sunken Gardens
  • 2012 – Ur regnskogens skugga
  • 2015 – Borderlands
  • 2018 – Thinking Like a Mountain
  • 2022 – 1983

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 18 februari 2019.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Helene Schmitz”. bukowskis.com. Läst 19 februari 2019.
  2. ^ ”Helene Schmitz, Transitions” Arkiverad 13 februari 2020 hämtat från the Wayback Machine.. fotografiska.com. Läst 19 februari 2019.
  3. ^ ”Turnings of Fire”. Västerås konstmuseum, Digitalt Museum. https://digitaltmuseum.se/0210414232573/turnings-of-fire-fotografi. Läst 19 mars 2024. 
  4. ^ "Sandgrund"[död länk] Läst 1 december 2019.
  5. ^ ”Art and gardens” Arkiverad 5 juli 2018 hämtat från the Wayback Machine.. domaine-chaumont.fr. Läst 7 mars 2019.
  6. ^ Persman, Joanna (21 september 2016). ”Bilder på övergivna platser smärtsamt vacker konst”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/ograset-som-kvaver-allt-liv. Läst 13 februari 2020. 
  7. ^ “Bilder på övergivna platser”. svd.se. Läst 7 mars 2019.
  8. ^ ”Schmitz – Thinking like a mountail” Arkiverad 11 juli 2019 hämtat från the Wayback Machine.. waldemarsudde.se. Läst 19 februari 2019.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]