Helgolandøya

Lägeskarta
Kong Karls Land

Helgolandøya (svenska Helgolandön) är en liten ö i ögruppen Kong Karls land i nordöstra Svalbard. Ögruppen har den största populationen av isbjörn i hela Svalbard.[1]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Helgolandøya ligger cirka 295 km nordöst om Longyearbyen och cirka 80 km sydöst om Nordaustlandet i Barents hav i Norra ishavet.

Den obebodda ön ligger 2 km söder om huvudön Kongsøya i viken Breibukta.[2]:

Ön består av sedimentära bergarter från Mesozoikum och basaltsten och har endast mycket lite växtlighet [3]:

Förvaltningsmässigt ingår Helgolandøya i naturreservatet Nordaust-Svalbard naturreservat [4]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Ögruppen upptäcktes möjligen redan 1617 av engelske valfångaren Thomas Edge som då döpte området till Wiches Land [4]. Ögruppen föll därefter i glömska.

1853 återupptäckte norske sälfångaren Erik Eriksen [5] ögruppen igen utan att närma sig den.

Helgolandøya är namngiven efter fartyget som den tyska "Helgolandexpeditionen" 1898 under ledning av Römers och Schauginns använde.

1973 inrättades Nordaust-Svalbard naturreservat.[6]

Den 1 juli 1985 instiftades totalt landstigningsförbud på hela ögruppen. Förbudet gäller alla öar och skär och inkluderar även havsområdet 500 meter från land [7].

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Conway, W. M (1906). No Man’s Land: A History of Spitsbergen from Its Discovery in 1596 to the Beginning of the Scientific Exploration of the Country. Cambridge: At the University Press