Heliga synoden

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den heliga synoden och regerande senatens gamla kanslibyggnad på Senatstroget i Sankt Petersburg.

Heliga Dirigerande Synoden (ryska Святейший Правительствующий Синод) var den högsta ledningen för den administrativa kyrkliga makten i det Ryska imperiet mellan 1721 och 1917. Den instiftades av Peter den store efter att denne först hade avskaffat det tidigare patriarkatet. Heliga synoden styrdes av en kejserlig överprokurator.

Den heliga synoden, upprättades 1721 av Peter den store i ändamål att sköta kyrkans förvaltning, på samma sätt som senaten skötte statsförvaltningen, samt trädde i stället för det av Peter avskaffade patriarkämbetet. Synoden var ett kollegium, bestående av metropoliterna samt de ärkebiskopar och biskopar, som kejsaren inkallade dit, inalles 7 ord. ledamöter. Tillfälligtvis kunde även andra biskopar inkallas. Ordförande var metropoliten i Petersburg.

Till synoden hörde alla angelägenheter, som kunde angå den ortodoxa kyrkan, bl. a. trons beskyddande, åtgärder mot schismer och sektväsen, val av högre kyrkofunktionärer samt det kyrkliga undervisningsväsendet. I kyrkliga lagstiftningsfrågor hade synoden rådgivande stämma. Som övervakande representant för staten och som mellanhand mellan kyrkan och staten stod en av kejsaren utnämnd världslig ämbetsman, överprokuratorn i den heliga synoden, som hade ministers rang och som var chef för synodens kansli och därmed bestämmande för hela dess arbetsordning. Vid sidan av honom hade synoden förlorat nästan all betydelse kring 1917. Genom honom verkar det absoluta enväldet på det kyrkliga området.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Ryssland, 1904–1926.