Hemmesdynge kyrka
| Hemmesdynge kyrka | |
| Kyrka | |
 Hemmesdynge kyrka i 2010
| |
| Land |  Sverige
|
|---|---|
| Län | Skåne län |
| Ort | Hemmesdynge |
| Trossamfund | Svenska kyrkan |
| Stift | Lunds stift |
| Församling | Källstorps församling |
| Koordinater | 55°22′13″N 13°21′18″Ö / 55.37028°N 13.35500°Ö |
| Invigd | Början av 1200-talet |
| Bebyggelse- registret |
21300000004114 |
| Webbplats: Källstorps församling | |
S:t Maria kyrka i Hemmesdynge är en medeltida stenkyrka uppförd i början av 1200-talet och tillhörig Källstorps församling i Lunds stift.
Kyrkobyggnaden[redigera | redigera wikitext]
Ursprunglig kyrkoplan och byggnad[redigera | redigera wikitext]
Den ursprungliga kyrkan uppfördes efter romansk kyrkoplan med ett långhus samt ett något smalare kor med absid och orienterad i öst-västlig riktning med koret i öster. Huvudparten av den ursprungliga kyrkan är bevarad i nuvarande kyrkobyggnad.
I samband med en omputsning av kyrkan 1986 gjordes en antikvarisk murverksundersökning som visade att den ursprungliga delen av långhuset uppförts samtidigt med koret och kan dateras till början av 1200-talet.
Murverket består av handslaget tegel i munkförband utan genomgående rytm och murade i ett mycket fett kalkbruk. Två ingångsportaler fanns, en på långhusets södra sida, vid det som nu är mittersta fönstret, och en motsvarande på norra sidan. Det fanns även ett mindre, högt placerat, fönster på vardera av långhusets sidor.
Vid murverksundersökningen fann man ovanpå teglet rester efter en brungul slamning med spår av rödavfärgad kalk samt på långhusets norra sida grå bemålning imiterande kvaderstenshörnkedjor.
Valven i kyrkans inre har tillkommit senare, troligen under 1400-talet, i övrigt synes kyrkan i stort sett behållit sitt ursprungliga utseende fram till mitten på 1800-talet. Hur den såg ut finns bevarat genom den på uppdrag av domkyrkoarkitekt C. G. Brunius gjorda avritningen 1849.
Om- och tillbyggnad 1853-1854[redigera | redigera wikitext]
En utbyggnad av kyrkan hade sedan länge diskuterats och vid mitten av 1800-talet kom planerna att realiseras under ledning av dåvarande kyrkoherden Johan Hindbeck.
Vid ombyggnaden utvidgades långhuset med en travé i väster och i anslutning till den ett klocktorn. De förändringar som gjordes på den gamla kyrkan var att västra gaveln revs samt att långhusets ingångsportaler sattes igen och nya fönster upptogs på långhus och kor. Invändigt höjdes golvet i västra delen och kyrkan finputsades invändigt varvid de medeltida målningar som troligen har funnits förstördes.
Att så stor del av den gamla kyrkan trots allt bevarades får nog till stor del tillskrivas domkyrkoarkitekt C. G. Brunius som på det högsta avrådde en ombyggnad av den som han ansåg "vara ibland de bästa och märkvärdigaste gamla kyrkor på orten", och i synnerhet koret ”varav endast ett sådant till skall finnas i Sverige”.
Kyrkan stängdes för ombyggnad den 24 april 1853 och återinvigdes 1 oktober 1854.
Reparation 1874
1874 bestämdes att en reparation på kyrkan skulle utföras. Nya takstolar skulle uppföras och ett nytt plåttak läggas över koret. En entreprenadauktion för arbetet annonserade kyrkorådet via pastorn Christian Heideman om i juni 1874.[1] Arbetet beräknades kosta 1000 rdr.
Inre renovering 1901[redigera | redigera wikitext]
En större inre renovering av kyrkan genomfördes under 1901. De gravhällar som utgjort golv i mittgång och i kor togs bort och ett nytt golv lades av gjutna cementplattor i mosaikmönster. Samtliga bänkar ersattes med nygjorda och ett brädgolv lades under bänkarna samt att de tidigare fönsterbågarna i trä byttes mot nya i gjutjärn. Men den mest påtagliga förändringen var att hela kyrkan dekorationmålades invändigt i nygotisk stil. Arbetet utfördes av en dekorationsmålare P. Cederholm.
Förra sekelskiftets förändring av kyrkan med helt annorlunda bänkar än tidigare, cementplattor på golven och dekorationsmålningen av kyrkans inre var ett resultat av den tidens smakideal som satt sin prägel på kyrkan och några större förändringar har inte skett sedan dess.
Inre renovering 1959-1960[redigera | redigera wikitext]
Under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Graebe påbörjades maj 1959 en inre renovering av kyrkan. Golvet i långhuset bröts upp och sänktes till samma nivå som vapenhuset varvid golvet i koret kom att ligga ett steg högre. Koret och långhusets mittgång fick ett nytt golv av rött tegel. Det mest omfattande arbetet var en ommålning av kyrkans inre där dekorationsmålningen på väggar och valv i stort sett följer samma utförande som den uppgjorda målningen från sekelskiftet i gotisk stil. Arbetet var slutfört hösten 1960 och kyrkan kunde återinvigas söndagen den 23 oktober samma år.
Inventarier[redigera | redigera wikitext]
Dopfunt och dopfat[redigera | redigera wikitext]
Dopfunten i sandsten är samtida med kyrkans äldsta delar. Dopfatet i mässing från 1600-talet med cicelerad frukt- och bladornamentik. Dopskål från 1905 i nysilver.
Altartavla[redigera | redigera wikitext]
Motivet är Jesus bedjande i Getsemane och målningen utfördes av C. G. Dahlberg år1862 mot en ersättning av trehundra riksdaler silvermynt. Målningen är inte helt lyckad och har fått kritik för ett klumpigt utförande, särskilt Frälsarens ansikte som liknats vid en ”bovs fysionomi”.
Mariabilden[redigera | redigera wikitext]
Utförd i Italien troligen under första halvan av artonhundratalet. Bilden har tillhört en holländsk kyrka men kom i tyskarnas händer under andra världskriget för att sedan på okända vägar föras till Sverige. Inköpt på ett antikvariat i Malmö av anonym givare och skänkt till församlingen i samband återinvigningen 1960.
Svenska riksvapnet i vapenhuset[redigera | redigera wikitext]
Karl XII:s hjärtvapen är den pfalziska skölden, fyrdelad, med hjärtsköld: hjärtskölden (Pfalz) svart, med upprätt krönt gyllene lejon, fält 1 Bayerns snedrutor, blått och vitt (silver), fält 2 Jülichs svarta lejon å guld, fält 3 Kleves lilla silversköld med sex (åtta) därifrån utspringande gyllene liljestänglarna i rött fält 4 Bergs röda lejon med blå krona i vitt (silver) fält. Sköldhållare är två krönta lejon och nedtill finns Karl XII:s namnchiffer och årtalet 1698 samt inskriften: ”Fruchtar Gudh Ährer Konungen”. Riksvapnet är skuret i trä på bildhuggare Johannes Andreas verkstad i Malmö och målat av Trued Månsson i Skivarp.
Orgel[redigera | redigera wikitext]
- 1857 byggde Johan Lambert Larsson, Ystad en orgel med 14 stämmor.
- Den nuvarande orgeln byggdes 1930 av A. Magnussons Orgelbyggeri AB, Göteborg och är en pneumatisk orgel. Det finne en gemensam svällare för hela orgeln. Orgeln har även fria och fasta kombinationer och automatisk pedalväxling.1960 omdisponerades den av samma fir
| Manual I | Manual II | Pedal | Koppel |
| Borduna 16´ | Rörflöjt 8´ | Subbas 16´ | I/P |
| Principal 8´ | Fugara 8´ | Gamba 8´ | II/P |
| Flöjt Harmonik 8' | Gemshorn 4' | II/I | |
| Gamba 8' | Svegel 2' | I 4'/I | |
| Oktava 4' | II 16'/II | ||
| Cornett 4 chor |
Series pastorum[redigera | redigera wikitext]
Herr Jörgen omnämnd 1541
Theophil Hansen omnämnd 1584
Gudmand Truedsen omnämnd under åren 1590-1620
Peder Gudmandsen omnämnd under åren 1624-1626
Mads Jensen 1632-cirka 1641
Jens Jensen 1641-1674
Peter Sörensson Grönbeck 1674-1684
Johan Johansson 1684-1719
Jöns Brunbeck 1719-1748
Michael Uppendick 1749-1755
Jöns Murbeck 1757-1789
Sven Thunborg 1790-1808
Per Valentin Wadstein 1809-1829
Johan Daniel Hindbeck 1830-1867
Christian Heideman 1868-1882
August Ludvig Christofer Sjöberg 1882-1891
Johan Emil Östergren 1892-1912
Carl Ove Paul Hesselgren 1912-1929
Carl Johnny Albin Arenheim tf. 1928-1932
Gustav Agathon Fredlund 1931-1950
Stig Sivenius 1951–1973
Övrigt[redigera | redigera wikitext]
På kyrkogården innanför muren vid sydöstra ingången finns det en gravsten som beskriver hur Mätta Larsdotter sju dagar efter sin död födde ett dött barn. Texten på stenen lyder:
| LEFDE TRULS OLSSONS OCH HANS K. HUSTRU MÄTTA LARSD. SON DEN MOR SOM HÄR SIN HVILA HAR
|
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Stig Sivenius (1960), S:ta Maria kyrka i Hemmesdynge.
- C.G. Brunius, Hemmesdynge. Plan, långgenomskärning, façad från söder. ATA/Riksantikvarieämbetet, SE/ATA/ENSK_48-1/F 1 D/61.
- M. Cronvall (1986), Byggnadsarkeologisk undersökning av Hemmesdynge kyrka. Riksantikvarieämbetet.
- Tore Johansson, red (1988). Inventarium över svenska orglar: 1988:I, Lunds stift. Tostared: Förlag Svenska orglar. Libris 4108784
- Gunnar Carlquist (1951), Lunds stifts herdaminne från reformationen till nyaste tid. Serie II. Biografier. 3. Skytts och Vemmenhögs kontrakt.
- Owe Samuelsson Pastorat och kyrkoherdar i Lunds stift 1962–2001, Summariska prästserier. Stiftshistoriska sällskapet i Lunds stift, Stiftshistorisk småskrift Lunds stift Nr 6 2014.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Kyrko-reparation å Hemmesdynge kyrka”. Malmö Nya Allehanda, annons 5:e kolumn mitten. 13 juni 1874. https://tidningar.kb.se/2654102/1874-06-13/edition/147700/part/1/page/4/?q=orgel%20Lundahl&from=1874-06-13&to=1874-06-13. Läst 26 augusti 2022.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Hemmesdynge kyrka.
Wikimedia Commons har media som rör