Hemming Sten (journalist)
| Hemming Sten | |
.jpg) | |
| Född | 11 januari 1925[1] Sollefteå[2], Sverige |
|---|---|
| Död | 14 april 1989[1] (64 år) |
| Begravd | Västra Vingåkers kyrkogård[3] |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Journalist |
| Arbetsgivare | Expressen |
| Föräldrar | Hemming Sten[2] Magdalena Botilda Sten[2] |
| Redigera Wikidata | |
Hemming Sten, född 11 januari 1925 i Sollefteå,[4] död 14 april 1989 i Västra Vingåker,[5] var en svensk journalist, TV-recensent och författare. Han var i första hand var verksam på kvällstidningen Expressen. Sten var son till riksdagsmannen Hemming Sten.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Åren 1948–1949 var Hemming Sten ordförande i Socialdemokratiska studentförbundet. Han blev filosofie kandidat 1949 och arbetade mellan 1947 och 1950 som redaktör på tidskriften Libertas. Efter några år som radio- och litteraturkritiker på Stockholms-Tidningen knöts han år 1953 till Expressens kulturredaktion. Mellan 1964 och 1966 var han redaktionschef på Förenade Landsortstidningar, FLT, och därefter kulturredaktör på Norrköpings Tidningar-Östergötlands Dagblad, NTÖD.
År 1967 återvände han till Expressen som TV-krönikör, en post han hade till 1982. Fram till 1989 var han TV-krönikör i Svenska Dagbladet.[6] Han var även, från 1972, knuten till Veckojournalen.[4]
Hemming Sten var även författare och skrev böcker både om mediepolitik, till exempel Monopol-TV eller frihet i etern? (Cavefors, 1962), och golf, bland andra Stockholms äldsta golfbanor (Höjering, 1989) och Stora golfboken (Norstedts, 1988).[7]
Under sin tid på Expressen drev Hemming Sten en linje mot det dåvarande etermediemonopolet och ställde "frihet i etern" mot "monopol-TV".[8] Myggans nöjeslexikon skriver att han "såg monopolet som roten till dålig radio och TV och sig själv som tittarnas ombudsman".[6] Hemming Sten är begravd på Västra Vingåkers kyrkogård.[9]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Gravar.se, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Paul Harnesk (red.), Vem är Vem? : Stor-Stockholm 1962, 1962, s. 1207, Sten, Hemming, läs onlineläs online, läst: 4 juni 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Gravar.se, Hemming Sten, läs online, läst: 19 november 2023.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Vem är det: svensk biografisk handbok. 1977. Stockholm: Norstedt. 1976. Libris 3681523. ISBN 91-1-766022-X (inb.)
- ^ Andersson Sigrid, red (1990). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1991. Stockholm: Norstedt. Libris 8261512. ISBN 91-1-893172-3 (inb.)
- ^ [a b] Ericson Uno, Engström Klas, red (1993). Myggans nöjeslexikon: ett uppslagsverk om underhållning. 13, Rundr-Tall. Höganäs: Bra böcker. Libris 7665091. ISBN 91-7752-271-0 (Wiken (Bra böcker (inb. (Inb.)
- ^ Hemming Stens bibliografi, Libris.kb.se
- ^ Hadenius, Stig (1998). Kampen om monopolet: Sveriges radio och TV under 1900-talet. Stockholm: Prisma. Libris 8357983. ISBN 91-518-3431-6 (inb.)
- ^ Gravar.se
|