Hortikultur

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Hydroponisk odling av tomater i växthus

Hortikultur, kan även benämnas som trädgårdsodling på svenska, från latinets "hortus" (trädgård)[1] och "cultura" (odling, skötsel, jordbruk)[2], är konsten och vetenskapen att odla växter för att producera livsmedel, medicinska ingredienser, prydnader eller platser att vistas på. Hortonomer är yrkesverksamma personer som odlar blommor, frukter och nötter, grönsaker och örter samt prydnadsväxter så som träd, buskar och perenner[3]. I yrkesmässig produktion ingår också lagring, hantering, distribution och marknadsföring av produkterna. Hortikultur innefattar även fritidsodling och trädgårdar för privatpersoner.

Trädgårdsodling bedrivs på landsbygden, i tätortsnära områden och i städer. Stads- och tätortsnära trädgårdsodling, som fortfarande är ett föga erkännt ämne, utvecklas just nu snabbt i och runt städer.[4]

Ämnesområden[redigera | redigera wikitext]

Det finns flera ämnesområden inom vetenskapen trädgårdsodling[5], bland annat:

  • Olerikultur, grönsaksodling: produktion av grönsaker så som sallat, kål, potatis och majs.
  • Pomologi, fruktodling: produktion av frukter, bär och nötter.
  • Vitikultur, vinodling: produktion av druvor (i huvudsak avsedda för vinframställning).
  • Florikultur, blomsterodling: produktion av blommande växter och prydnadsväxter.
  • Arborikultur: odling och skötsel av enskilda träd, buskar, vinstockar och andra fleråriga trädradväxter, främst för landskaps- och rekreationsändamål.
  • Odling av landskapsväxter: urval, produktion och skötsel av växter som används inom landskapsarkitekturen.

Den svenska trädgårdsnäringen[redigera | redigera wikitext]

Den svenska trädgårdsnäringen består av flera delar. Den kan delas upp i hortikulturell primärproduktion, utemiljöbranschen och fritidsodling. En branschbeskrivning genomförd 2012 visar att den samlade produktionen av varor och tjänster omfattar cirka 30 miljarder svenska kronor fördelat på 7 miljarder kronor i hortikulturell produktion av potatis, frukt, bär, grönsaker, svamp, prydnadsväxter och plantskoleväxter och cirka 22 miljarder kronor av utemiljötjänster.[6]

Livsmedelsproduktion i trädgårdsnäringen[redigera | redigera wikitext]

Hortikulturell produktion av livsmedel skiljer sig mellan olika länder bland annat beroende på klimat och tillgång till odlingsteknik. Exempel på produkter är frukt, bär, grönsaker, svamp och alger och de är ett viktigt inslag i kosten både för hälsa och för livskvalitet.[7] Den svenska trädgårdsnäringens livsmedelsproduktion bedrivs såväl på friland, i växthus och med en enklare täckning i tunnlar. På friland odlas ofta grönsaker som exempelvis morot, lök, vitkål och rödbeta. Den vanligaste fruktodlingen är äpple, men även päron, plommon och körsbär odlas. Inom bärodlingen dominerar jordgubbar men också andra bär, som hallon, odlas professionellt. I växthus odlas främst gurka, tomat, kryddor och sallad.[8] Det är vanligt att växthusproduktionen sker genom hydroponisk odling, det vill säga med tillförsel av näring via en näringslösning.[9] Det finns också en ökande produktion av ekologiskt odlade grönsaker, frukt och bär i Sverige.[källa behövs]

Forskning i hortikultur[redigera | redigera wikitext]

Hortikultur är ett tvärvetenskapligt område och forskning bedrivs med bas i olika vetenskapsdiscipliner. Forskningsprojekt kan exempelvis ha en tydlig anknytning till biologi, såsom frågeställningar relaterat till näringsupptag och sortskillnader, eller kanske baseras på ekonomi och marknad, såsom frågeställningar relaterat till konsumenter och deras val av hortikulturella produkter. Det är vanligt att forskningsprojekten i sig är tvärvetenskapliga – exempelvis kan effekter av odling i staden studeras både ur produktions-, försörjnings- och folkhälsoperspektiv.

Forskningen kan vara tillämpad. Exempelvis kan studier göras kring lämpliga koncentrationer av mikronäringsämnen för olika grödor och den kunskap som kommer fram kan direkt användas i näringen. Också grundforskning, där den direkta användningen inte ligger lika nära, är viktig. Exempel på denna typ av forskning är att studera hur den naturliga mikrofloran, det vill säga svampar och bakterier, på produktens yta interagerar med en främmande och smittsam mikroorganism som exempelvis vissa grupper av E. coli.

Utbildningar inom hortikultur[redigera | redigera wikitext]

Utbildning till hortonom och trädgårdsingenjör finns på Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”ONLINE LATIN DICTIONARY - Latin - English”. www.online-latin-dictionary.com. https://www.online-latin-dictionary.com/latin-english-dictionary.php?parola=hortus. Läst 31 oktober 2022. 
  2. ^ ”ONLINE LATIN DICTIONARY - Latin - English”. www.online-latin-dictionary.com. https://www.online-latin-dictionary.com/latin-english-dictionary.php?parola=cultura. Läst 31 oktober 2022. 
  3. ^ American Horticultural Society (AHS). ”What is Horticulture?” (på engelska). https://ashs.org/page/Horticulture. Läst 31 oktober 2022. 
  4. ^ ”Plant Production and Protection Division: Growing greener cities”. www.fao.org. https://www.fao.org/agriculture/crops/news-events-bulletins/detail/en/item/43233/icode/?no_cache=1. Läst 31 oktober 2022. 
  5. ^ Preece, John E. (2005). The biology of horticulture : an introductory textbook (2nd ed). ISBN 0-471-46579-8. OCLC 58789025. https://www.worldcat.org/oclc/58789025. Läst 31 oktober 2022 
  6. ^ Ekelund L, med flera:[1] Arkiverad 5 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine.,”Branschbeskrivning Trädgård”, 2012, Sveriges lantbruksuniversitet
  7. ^ International Society of Horticultural Sciences: [2],”Harvesting the Sun, A profile of world horticulture”, 2012, Scripta Horticulturae 14
  8. ^ Ekelund L, med flera: [3] Arkiverad 5 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine.,”Branschbeskrivning Trädgård”, 2012, Sveriges lantbruksuniversitet
  9. ^ Göhler F, Molitor HD (2002) Erdelose kulturverfahren im Gartenbau, 1:a upplagan. Stuttgart: E. Ulmaer