Ideell skada

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Ideell skada är en skada som man inte kan värdera ekonomiskt. Detta står i motsats till ekonomisk skada, där man förlorar ett föremål eller tjänst som kan ersättas med ett visst värde.

Svensk lagstiftning[redigera | redigera wikitext]

I Sverige kan man få skadestånd för vissa sorters ideella skador. I frågan om en person kan man bli ersatt för sveda och värk under själva den akuta sjukdomstiden och för senare mer varaktiga följder – så kallade lyte och men.[1] Detta kan innebära inskränkt rörelseförmåga, möjlighet till fritidssysselsättningar, ett utseende som vanställts eller liknande.[2]

Den ideella skadan syftar också på olägenheter som orsakas av skadan. De kan syfta på mer allmänna besvär i ens arbete, extraordinära resekostnader för en invalidiserad eller annat.[2]

Ett brottsoffer kan få skadestånd för lidande. Detta gäller bland annat vid våldtäkt eller andra sexualbrott, frihetsberövande, annat ofredande, olaga diskriminering och ärekränkning. En sådan ersättning är däremot inte aktuell i samband med sörjande efter någon som dödats.[2]

Kränkning är en ideell skada. Den kräver inte att man blivit fysiskt skadad, utan psykisk skada är nog.[3]

Enligt ip-rätten och immaterialrätten kan man också få ideellt skadestånd. Däremot får man inget skadestånd för affektionsvärdet hos en sak som blivit skadad.[2]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Ideell skada". lagen.nu. Läst 1 augusti 2015.
  2. ^ [a b c d] Bengtsson, Bertil: ideell skada i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 1 augusti 2015.
  3. ^ "Skadeståndslag (1972:207)". lagen.nu. Läst 1 augusti 2015.