Inomhusklimat

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Begreppet inomhusklimat täcker in flera faktorer som påverkar förhållandena inomhus. För utrymmen där människor vistas kan dessa delas in i fysiska och mänskliga faktorer.

De viktigaste fysiska miljöfaktorerna är:

För att uppnå ett behagligt inomhusklimat måste temperaturen inomhus upplevas som precis lagom, det skall inte vara för kallt men inte heller för varmt. I praktiken innebär detta en temperatur mellan 20 och 24 °C. Luften måste upplevas som frisk och ren, det vill säga att den skall vara så fri från föroreningar som möjligt och inte störa luktsinnet. Minimum 0,35 liter/s per m2 uppvärmd yta[1] eller 10-15 liter/person. Mer om radonkoncentrationen överstiger 200 Bq/m2. Ljusmängden skall upplevas som tillräcklig, utan att blända eller flimra. Ljudmiljön skall också upplevas som behaglig, fri från buller och andra störande ljud. I praktiken innebär detta minimum ljudklass C i bostäder och lokaler[2].

De mänskliga faktorerna är:

Om en person är nöjd med sitt arbete är hon mindre känslig för avvikelser i de fysiska faktorerna på arbetsplatsen som att det är för kallt eller otillräckligt med ljus.[3] Detta är ett exempel på betydelsen hos psykologiska faktorer. En person som är van att ha shorts och t-shirt hemma men byxor och tröja annars, kan uppleva att det är för varmt hos grannen; trots att temperaturen hos grannen är samma som hemma. Detta är ett exempel på den beteendestyrda faktorn.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Boverkets byggregler, 6:251 Ventilationsflöde"
  2. ^ "Bullerskydd i bostäder och lokaler, Boverket, 2008" Arkiverad 25 december 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ The Commtech Group, "Achieving the desired indoor climate", Studentlitteratur, 2003, s. 32

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]