Psykologi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Psykologi är läran om människans beteende, tankar, känslor och samspel med andra människor. En psykologs arbete kan röra sig inom vitt skilda områden, från forskning och undervisning till rådgivning och psykoterapi. Det kan röra sig om forskning kring områden som neuropsykologi, psykoneuroendokrinologi, mänskligt beteende, personlighetsutveckling eller artificiell intelligens. Det kan röra sig om rådgivning för företag eller regeringar om personalfrågor, sociala arbetsplatsfrågor, produktdesign, marknadsföring, personlig rådgivning eller terapi.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ordet psykologi betyder läran om själen. Ordet kommer av grekiskans psyché som betyder "sinne", och lógos som betyder "kunskap, samtal". och Psykologin använder dock sällan det svenska ordet själ, utan föredrar lånordet psyke.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Rudolph Goclenius

Den tyske skolastiske filosofen Rudolph Goclenius sägs vara den som myntade begreppet "psykologi" år 1590. Det finns de som påstår att ordet myntades av Martin Luthers medarbetare Phillip Melanchton (1497-1560). Psykologi sågs då ibland som kunskapen om själen, i den religiösa betydelsen. En tidig användning av "psykologi" som medicinsk inriktning kan ses i Thomas Willis anatomiska verk "De Anima Brutorum" från 1672.

Psykologi sågs som en inriktning inom filosofi fram till slutet av 1800-talet. Den psykologiska forskningen på de svenska universiteten knoppades på 1900-talet av från pedagogiken.

Wilhelm Wundt bildade 1879 ett laboratorium vid universitetet i Leipzig för det specifika studiet av psykologi, det första i sitt slag. Wundt var också den första som kallade sig för "psykolog", och skrev 1874 boken Grundzüge der physiologischen Psychologie. 1890 skrev William James boken Principles of Psychology, som lade grunden för den typ av frågor som ämnet skulle komma att fokusera på. Andra viktiga aktörer i områdets tidiga historia är Hermann Ebbinghaus, som gjorde banbrytande forskning på minne, och Ivan Pavlov som upptäckte den typ av inlärning som kallas klassisk betingning.

Parallellt med detta utvecklade neurologen Sigmund Freud sina egna teorier om det mänskliga psyket och skapade psykoanalysen. Freuds teorier fick en enorm genomslagskraft.

En annan viktig kraft i psykologins tidiga historia är utvecklingen av testpsykologi i Frankrike, där de första intelligenstesten skapades.

Som en reaktion till den subjektiva och introspektiva naturen hos dåtidens psykologi kom behaviorismen under 40-talet. Den förespråkades av psykologer som John B. Watson, Edward Thorndike och B.F. Skinner, vilka menade att psykologi skulle vara en beteendets vetenskap, inte en vetenskap om "sinnet". De menade att interna psykiska tillstånd som trosuppfattningar, behov och mål inte kunde studeras vetenskapligt, utan att psykologin skulle fokusera på sådant som går att observera direkt — det vill säga, beteenden.

Den explosiva utvecklingen av datorer skapade en ny metafor för de mentala funktionerna, den om psyket som en informationshanterande enhet. Detta, kombinerat med den vetenskapliga synsättet och en tro på interna mentala tillstånd, gav upphov till den kognitivistiska modellen av psyket. Denna modell har haft enormt inflytande.

Det blev också vanligt att koppla de mentala funktionerna till hjärnan och nervsystemet, delvis på grund av det experimentella arbetet av forskare som Charles Sherrington och Donald O. Hebb, och delvis på grund av studiet av människor med hjärnskador, en gren som kallas för kognitiv neuropsykologi. Med den fortsatta teknologiska utvecklingen av metoder för att mäta hjärnaktivitet så har neuropsykologi och kognitiv neurovetenskap blivit några av de mest aktiva forskningsfälten inom modern psykologi.

Kognitionsvetenskap har skapats som en paraplyvetenskap för de vetenskapliga inriktningar som försöker förstå psyket, som psykologi, filosofi, datavetenskap och neurovetenskap.

Psykologi som vetenskap[redigera | redigera wikitext]

Psykologi räknas vanligen till samhällsvetenskaperna. På åtminstone ett medicinskt universitet (Karolinska Institutet) sorterar psykologin som vetenskap under neurovetenskapen.

Psykologisk forskning bedrivs med både kvalitativa och kvantitativa metoder[källa behövs]. Olika former av statistiska analyser är vanliga inom den kvantitativa forskningen, som är den större grenen[källa behövs].

Inriktningar inom psykologi[redigera | redigera wikitext]

Biologisk[redigera | redigera wikitext]

Inom biologiskt inriktad psykologisk vetenskap utgår man från människan som biologisk varelser. Olika aspekter av människans psyke kopplas till kroppen på olika sätt, t ex genom genetik, hormonsystem och hjärnan. Exempel på områden är neuropsykologi, evolutionspsykologi och perceptionspsykologi.

Behavioristisk[redigera | redigera wikitext]

Inom behavioristisk psykologi fokuserar man på mänskligt beteende i första hand, och betraktar även mänskligt tänkande som en form av beteende.

Behaviorism var den förhärskande modellen under en stor del av det tidiga 1900-talets psykologi, inte minst på grund av de tillämpningar som teorierna om betingning fann. Dock blev det så småningom tydligt för många inom psykologin att, även om behaviorismen hade bidragit med många viktiga upptäckter, så kunde den inte förklara allt mänskligt beteende. Lingvisten Noam Chomskys recension av B.F. Skinners bok Verbal Behavior ses av många som en vändpunkt i behaviorismens popularitet. Chomsky argumenterade att språk inte kunde vara enbart inlärt med hjälp av betingning, eftersom människor kan skapa meningar som är helt unika i struktur och betydelse, vilket enligt Chomsky implicerar att det måste finnas interna tillstånd i "sinnet" som behaviorismen inte accepterade. Albert Banduras arbeten om social inlärning visade också att barn kunde lära utan några förändringar i det synliga beteendet, vilket då måste förklaras med interna representationer.

Kognitiv[redigera | redigera wikitext]

Inom kognitiv psykologi fokuserar man på människan som tänkande varelse. Exempel på områden är kognitiv psykologi, kognitionspsykologi, motivationspsykologi, positiv psykologi och psykologiska test

Social[redigera | redigera wikitext]

Inom kognitiv psykologi fokuserar man på människan som social varelse, hur hon relaterar till andra och hur hon fungerar i samhället. Olika ämnen som hör till denna inriktning är * Socialpsykologianknytningsteori, Forensisk psykologi, Utvecklingspsykologi, * Transpersonell psykologi

Psykoanalytisk[redigera | redigera wikitext]

Psykoanalys är den tidigaste formen av psykoterapi som bygger på introspektion. Psykoanalysen skapades av Freud och har senare fått flera olika inriktningar. Psykoanalytikerna menar att psykoanalysen egentligen inte är terapi (grekiska therapéia som betyder behandling, vård, skötsel) då Freud analyserade själsinnehållet, analys (grek. analýsis som betyder upplösning) vilket inte är detsamma som behandling[källa behövs]. Freud grundade sin förståelse av det mänskliga sinnet på tolkningar och introspektion, och fokuserade huvudsakligen på det psykopatologiska. Freuds teorier fick en enorm genomslagskraft, inte bara för att de syftade till praktisk nytta för individuella patienter, utan även för att de tog upp tabubelagda ämnen som sexualitet och bortträngning. Även om många av Freuds teorier idag är lågt ansedda hos många, så har hans kliniska arbete och hans teorier varit väldigt inflytelserika.

Existentialism och humanism[redigera | redigera wikitext]

Humanistisk psykologi växte fram under 1950-talet som en reaktion mot den positivistiska och vetenskapliga synen på sinnet. Den ser på mänskliga erfarenheter ur ett fenomenologiskt perspektiv, och försöker förstå människor och deras beteenden med hjälp av kvalitativ forskning. Den humanistiska psykologin har sina rötter i existentialistisk och fenomenologisk filosofi; många humanistiska psykologer menar att kvantitativ forskning, i sitt försök att uttrycka mänskliga erfarenheter i mätbara enheter, är reduktionistisk och tar bort all mening ur den mänskliga upplevelsen. Några av teoretikerna i denna skola var Abraham Maslow, som är känd för sin teori om behovstrappan, Carl Rogers som utvecklade en klientcentrerad terapiform, och Fritz Perls, som deltog i utvecklandet av gestaltterapi.

Se även existentialism, funktionalism, gestaltpsykologi, humanism, kritisk psykologi, strukturalism.

Tillämpad psykologi[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Tillämpad psykologi

Tillämpad psykologi är en del inom psykologin som handlar om att tillämpa psykologiska idéer och begrepp på andra områden. Man brukar dela in den tillämpade psykologin i flera underavdelningar. Till tillämpad psykologi hör olika former av psykologisk behandling såsom psykoterapi.

Psykolog[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av psykolog

I Sverige blir man legitimerad psykolog genom att läsa det femåriga psykologprogrammet tillsammans med att göra en ettårig praktik, så kallad PTP-tjänst ("praktisk tjänstgöring för psykologlegitimation"). Den som har utländsk utbildning som prövas som likvärdig kan också bli legitimerad psykolog. Psykologutbildningen i Sverige är en generalistutbildning vilket betyder att studenten ska lära sig mycket inom många områden. Dessa områden är utvecklingspsykologi, kognitiv och biologisk psykologi, socialpsykologi och sociologi, vetenskapsteori och forskningsmetoder, grupp- och organisationspsykologi, personlighetspsykologi, psykopatologi samt psykoterapi. Utbildningsorter som har psykologprogrammet är Göteborg, Linköping, Lund, Stockholm, Uppsala, Umeå och Örebro.

Referenser[redigera | redigera wikitext]