Intern rekonstruktion

Från Wikipedia
Det mest välkända exemplet på intern rekonstruktion är Ferdinand de Saussures laryngalteori,[1] formulerad 1878, då de Saussure var blott 20 år gammal.

Intern rekonstruktion[2] (även inomspråklig rekonstruktion[3] och inre rekonstruktion[4]) är en språkvetenskaplig metod för att härleda ett språks historiska förstadier. Till skillnad från den komparativa metoden utgår härledningen från former i en enskild språkvarietet, utan att inbegripa jämförelser med material från ytterligare språk eller dialekter.[5]

Utgångspunkter[redigera | redigera wikitext]

Intern rekonstruktion utgår oftast från morfologisk variation[6], men det finns flera andra möjliga utgångspunkter, till exempel morfologiska mönster och reliktfomer.[2]

Morfologisk variation[redigera | redigera wikitext]

Första raden i följande tablå visar några ändelser ur latinets tredje konjugation. I normalfallet läggs ändelserna till verbets stam som i exemplet 'plocka' på andra raden, men det finns flera undantag, liknande exemplet 'skriva' på tredje raden, där stammens slutkonsonant ändras. Genom intern rekonstruktion sluter vi oss till att 'skriva', i ett tidigare stadium, hade de regelbundna formerna *scribsi, *scribtum samt att en fonologisk regel medfört att b blev tonlöst framför konsonanter som s.[7]

presens infinitiv perfekt supinum
ändelse -o -ere -si -tum
'plocka' carpo carpere carpsi carptum
'skriva' scribo scribere scripsi scriptum

Morfologiska mönster[redigera | redigera wikitext]

Det engelska ordet luck, på första raden i följande tablå, ingår i ett morfologiskt mönster med avledningarna lucky, luckless och luckiness. På den andra raden återfinns, vad som ser ut som liknande avledningar för ett annat ord, men där motsvarande stam inte förekommer som självständigt ord i det moderna språket. Med hjälp av intern rekonstruktion kan vi härleda *hap från ett tidigare språkstadium.[2]

luck lucky luckless luckiness
*hap happy hapless happiness

Reliktfomer[redigera | redigera wikitext]

Reliktformer är ”språkliga kvarlevor som är bundna till mycket begränsade kontexter”.[2]

nuvarande form reliktform preposition kontext betydelse
gård gårde i (vara) gammal i gårde 'erfaren'
hus huse ur (gå) man ur huse 'mangrant'
land lande i i allo lande 'i varje land'

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Millar 2007, s. 326.
  2. ^ [a b c d] Ralph 1972, s. 32.
  3. ^ Ralph 1972, s. 29.
  4. ^ Schalin 2010, s. 8.
  5. ^ Trask 2000, s.v. internal reconstruction.
  6. ^ Ralph 1972, s. 30.
  7. ^ Millar 2007, s. 312-3.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ringe, Don (2003). ”Internal Reconstruction”. i Joseph Brian D., Janda Richard D. (på engelska). The Handbook of Historical Linguistics. Blackwell handbooks in linguistics, 99-2033089-2. Oxford: Blackwell. sid. 244-261. Libris 5085301. ISBN 0-631-19571-8 
  • Millar, Robert McColl (2007) (på engelska). Trask's Historical Linguistics (2nd ed. /revised by Robert McColl Millar). London: Hodder Arnold. Libris 10467117. ISBN 978-0-340-92765-6 
  • Schalin, Johan (2010). ”Germanskt *watôr ’vatten’, namnet Vättern och fornsvenskt *vætur”. Arkiv för nordisk filologi 125: sid. 5-50. ISSN 0066-7668. 
  • Trask, R. L. (2000) (på engelska). The Dictionary of Historical and Comparative Linguistics. Edinburgh: Edinburgh University Press. Libris 8304348. ISBN 0-7486-1003-0