Isdygn

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Isdygn är ett meteorologiskt begrepp som i Sverige innebär att maximitemperaturen under ett dygn är under 0 °C i hela Sverige. Fenomenet brukar inträffa några få gånger varje vinter. Det har förekommit cirka 270 ”nationella” isdygn från 1961 till den 25 januari 2013. Isdygn uppträder vanligast i februari och utgör tillsammans med januari 80 % av fallen. Det finns bara 14 fall för mars, senast i mars 2006[a] samt 6 fall i inledningen av mars 1987 och 5 i början av mars 1971. Inget isdygn har inträffat i november sedan åtminstone 1961.[b]

Under milda vintrar förekommer oftast inga isdygn alls, exempelvis var så fallet vintrarna 1988–1993. Alla år under 2000-talet, förutom 2000 och 2008, har minst ett isdygn rapporterats varje vinter. På vissa platser i södra Sverige blev det år 2008 inte ens meteorologisk vinter.

Den längsta konsekutiva följden av isdygn inträffade 11–20 februari 1970. Det är även det år då flest isdygn har observerats, nämligen 25 stycken. Det allra kallaste isdygnet inföll den 11 januari 1987 då maximitemperaturen i Sverige var -8,8 °C. Det inträffade under en mycket kall köldknäpp mellan den 7 och 11 januari 1987.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Efter att artikeln som det källhänvisas till skrevs så inträffade även ett isdygn den 10 mars 2013.
  2. ^ Det var nära att det blev isdygn den 30 november 2010, dock var maximitemperaturen för en station i Skåne den dagen 0,0 °C, vilket hindrade detta.