Ishavsgråsugga

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ishavsgråsugga
SaduriaEntomonMain.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamKräftdjur
Crustacea
KlassStorkräftor
Malacostraca
OrdningGråsuggor
Isopoda
FamiljChaetiliidae
SläkteSaduria
ArtIshavsgråsugga
S. entomon
Vetenskapligt namn
§ Saduria entomon
AuktorLinné, 1758
Hitta fler artiklar om djur med

Ishavsgråsugga eller skorv (Saduria entomon) är ett kräftdjur som hör till ordningen gråsuggor. Den förekommer i Norra Ishavet och är vanlig i Östersjön, men har bara påträffats i ett tiotal svenska sjöar, däribland StunnträskOrnö i Haninge kommun[1]. Skorven är en kvarleva från istiden, som antagligen spreds från Sibiriens kust västerut till Östersjön.[2] I Östersjön betraktas den som en istidsrelikt.

Ishavsgråsuggan blir upp mot 9 centimeter lång,[2] och är gråaktig till gråbrunaktig i färgen. Kroppen är platt och oval och den har en spetsig och trekantig stjärtplatta. Den lever på leriga och sandiga bottnar, från grunda områden ner till några hundra meters djup. Där ligger den vanligtvis nergrävd så att bara antennerna sticker upp ovanför bottenytan. Med antennerna känner skorven lukter från både bytesdjur och farliga rovdjur. När skorven jagar eller jagas rör den sig snabbt på botten eller simmar på rygg. Den livnär sig på andra, mindre smådjur och as. Gråsuggorna blir i sin tur föda för många fiskar, bland annat torsk, rödspätta, simpa och skrubbskädda. Den är alltså ett byte för matfiskar och en viktig länk i näringskedjan.[2]

Ungarna utvecklas i en yngelkammare på honans undersida. När de är 3–4 mm långa lämnar de den skyddade miljön inne i honan. Skorven är en kannibal som ofta äter sina egna ungar. Den äter också döda och levande fiskar som fångats i nät. Förmodligen lockas skorven dit av fisklukten.[2]

Skorven finns i hela Östersjön på leriga och sandiga bottnar, från grunda områden ner till några hundra meters djup.[2]

Flera folkliga lokala namn för ishavsgråsuggan förekommer, bland annat spånakäring och grundskorv.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Länsstyrelsen i Sthlm län: ”Naturvården i Stunnträsk – sammanställning av inventeringsresultat” (pdf) 2009, finns att ladda ned på www.lansstyrelsen.se/stockholm/publikationer/. Läst 2014-09-19
  2. ^ [a b c d e] Texten är tagen från ”Skorv”, Livet i havet, www.havet.nu. Läst 1 juni 2021. Texterna på Havet.nu är licensierade under CC BY-SA 4.0, och skriven av redaktörer tillsammans med forskare och experter.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Koie, Marianne & Svedberg, Ulf, Havets djur, Naturserien, Prisma, 1999. ISBN 91-518-3844-3

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]