Järnvägslinjen Finspång–Kimstad
| Finspång-Kimstad | |||||||||||||||||||||||||||
| Allmänt | |||||||||||||||||||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Anslutande linjer | Södra Stambanan | ||||||||||||||||||||||||||
| Organisation | |||||||||||||||||||||||||||
| Invigd | 1885 (smalspår) 1962 (normalspår) | ||||||||||||||||||||||||||
| Ägare | Svenska staten[1] | ||||||||||||||||||||||||||
| Infrastrukturförvaltare | Trafikverket | ||||||||||||||||||||||||||
| Trafikoperatör | Tågab Green Cargo | ||||||||||||||||||||||||||
| Tekniska fakta | |||||||||||||||||||||||||||
| Längd | 22 kilometer | ||||||||||||||||||||||||||
| Spårvidd | 1435 millimeter (normalspår) | ||||||||||||||||||||||||||
| Största lutning | 19 ‰ | ||||||||||||||||||||||||||
| ATC | Nej | ||||||||||||||||||||||||||
| Högsta hastighet | 40 km/h | ||||||||||||||||||||||||||
| Elektrifierad | Nej | ||||||||||||||||||||||||||
| Källa: Trafikverket | |||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||
Järnvägslinjen Finspång–Kimstad används för godstransporter till och från Finspång och Skärblacka.
Historia
Norra Östergötlands Järnvägar (NÖJ)[2] var ett privat konsortium som 1896 köpte de privatbyggda banorna Finspång-Norsholms Järnväg, som hade öppnat för trafik 1885, och Pålsboda-Finspång Järnväg. Baserat på 1939 års riksdagsbeslut köpte staten NÖJ 1950 som därefter ingick i Statens Järnvägar. I samband med att nedläggningen av smalspårstrafiken i Östergötland påbörjades fick sträckan Kimstad - Skärblacka en tredje skena för normalspår 1960. Normalspårig godstrafik gick därefter till bruket i Skärblacka. Banan mellan Skärblacka och Finspång breddades till normalspår 1962 och därmed var all smalspårstrafik nedlagd på sträckan. Banan hade persontrafik med rälsbuss från Linköping [3] efter breddningen men den upphörde 1970.
Trafik
Det transporteras skogsprodukter till Billerud AB i Skärblacka. Det finns begränsad godstrafik till och från industrier i Finspång.