Järnvägslinjen Finspång–Kimstad

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Finspång-Kimstad
Allmänt
Anslutande järnvägslinjerSödra Stambanan
Organisation
Invigd1885 (smalspår)
1962 (normalspår)
ÄgareSvenska staten[1]
BanoperatörTrafikverket
TrafikoperatörTågab
Green Cargo
Tekniska fakta
Längd22 kilometer
Spårvidd1435 millimeter (normalspår)
Största lutning19 
ATCNej
FjärrblockeringNej, System S
Hastighet40 km/h
ElektrifieradNej
Källa: Trafikverket
Linjekarta
Non-passenger head stop
22 Finspång
Small non-passenger station on track
6 Skärblacka
Stop on transverse track Unknown BSicon "ABZqr"
0 Kimstad Södra Stambanan
Inga mötesstationer

Järnvägslinjen Finspång–Kimstad används för godstransporter till och från Finspång och Skärblacka.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Norra Östergötlands Järnvägar (NÖJ)[2] var ett privat konsortium som 1896 köpte de privatbyggda banorna Finspång-Norsholms Järnväg, som hade öppnat för trafik 1885, och Pålsboda-Finspång Järnväg. Baserat på 1939 års riksdagsbeslut köpte staten NÖJ 1950 som därefter ingick i Statens Järnvägar. I samband med att nedläggningen av smalspårstrafiken i Östergötland påbörjades fick sträckan Kimstad - Skärblacka en tredje skena för normalspår 1960. Normalspårig godstrafik gick därefter till bruket i Skärblacka. Banan mellan Skärblacka och Finspång breddades till normalspår 1962 och därmed var all smalspårstrafik nedlagd på sträckan. Banan hade persontrafik med rälsbuss från Linköping [3] efter breddningen men den upphörde 1970.

Trafik[redigera | redigera wikitext]

Det transporteras skogsprodukter till Billerud AB i Skärblacka. Det finns begränsad godstrafik till och från industrier i Finspång.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Beslut om fastighetsförvaltande myndigheter Arkiverad 3 april 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ Historiskt om Svenska Järnvägar
  3. ^ Norra Östergötlands järnvägar och dess föregångare -en kort historik Arkiverad 5 mars 2005 hämtat från the Wayback Machine.