Jan Ottosson (bastupropagandist)
| Jan Ottosson | |
| Född | 10 juni 1889 |
|---|---|
| Död | 18 november 1970 (81 år) |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Pedagog |
| Befattning | |
| Huvudlärare | |
| Redigera Wikidata | |
Frans Johan (Jan) Ottosson[1], född 10 juni 1889 i Karlstorps församling i Småland,[2] död 18 november 1970 i Nacka,[3] var en svensk gymnastikdirektör, folkhögskolerektor och bastupropagandist.[4]
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Efter folkskollärarexamen i Växjö 1917 gick Jan Ottosson på lärarhögskola i Danmark 1918–1919 och avlade gymnastikdirektörsexamen vid Gymnastiska Centralinstitutet 1927.[2] Han var lärare i Katrineholm 1917 och kom till Tärna folkhögskola 1919.[2] Sedan han avslutat sin tjänst där 1936 blev han 1937 rektor för Lillveds gymnastikfolkhögskola och 1942 för S:t Sigfrids folkhögskola samt 1950 för Frisksportens folkhögskola, där han kvarstannade till sin pensionering 1954.[2]
Förespråkare för bastubad[redigera | redigera wikitext]
Jan Ottosson ivrade särskilt för att bastubadandet skulle etableras på nytt i Sverige.[5][4] Från 1600‑talet till 1800‑talet försvann bastukulturen inom Sveriges nuvarande gränser utom i finsktalande delar av Norrbottens län och vissa finnmarker.[6] Enligt Jonas Frykman är Ottosson sannolikt den som gjort mest för att återskapa svensk bastukultur.[4] Under 1920‑talet och särskilt 1930‑talet ledde han kampanjen ”Bastupropagandan”.[4] Tillsammans med Svenska Gymnastikförbundet medverkade Ottosson till byggandet av många bastur.[4] Ett av de mest framgångsrika evenmangen under denna kampanj var Bastudagen i Mellösa 1935.[5][4][7] År 1939 uppskattade Ottosson att tusen bastur hade byggts som ett resultat av bastukampanjen[8]. Hans mål var 20 000 nya bastur i Sverige och att alla skulle ha en bastu inom en kilometers gångavstånd.[8]
Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
- Riddare av Vasaorden[2]
- Riddare av Nordstjärneorden[2]
- Svenska Gymnastikförbundets guldmedalj[2]
- Lings jubileumsmedalj[1]
Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]
- Gymnastik och bad åt landsbygdens folk (1926)
- Gymnastik och bad åt landsbygdens folk: En bastu i varje by (1930)
- ”Arbetet för folkbad i Västmanlands län”, i N. Fröman (redaktör) Folkbad – Förhandlingar vid andra badkongressen i Stockholm år 1930, sidorna 137–147 (1931)
- Hur man bygger bastu på Sveriges landsbygd / på uppdrag av Svenska gymnastikförbundet utarbetad av Jan Ottosson (1932)
- Tio dagövningar för frivilliga gymnastikavdelningar (1933)
- ”Badfrågan – En av vårt lands viktigaste kultur‐ och hälsofrågor” i A. Holmström (redaktör) Riksföreningens för Gymnastikens Främjande – Årsbok 1934, sidorna 163–178 (1934)
- ”Bad och renlighet: Två viktiga faktorer i modernt folkligt kulturarbete” i Blå boken: Tidens kalender: Kalender för idellt och socialt arbete, sidorna 65–73 (1935)
- ”Propagandaarbetet för folkbad på Sveriges landsbygd”, i A. Holmström (redaktör), Riksföreningens för Gymnastikens Främjande – Årsbok 1935, sidorna 201–208 (1935)
- ”Gymnasternas bastupropaganda i Sverige och dess resultat” i A. Holmström,(redaktör), Riksföreningens för Gymnastikens Främjande – Årsbok 1937, sidorna 207–214 (1937)
- Några synpunkter vid byggande av bastu [Illustrerad] (1937)
- Gå och bada – bastu! (med C.E. Månsson) (1939)
- En bastu i varje by: Bastuförslag / Utgiven av Stockholms läns bastukommitté (med Ernst Auby) (1939)
- Jag minns – Hågkomster från ungdomstid och folkhögskoleår (postumt 1974)
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Smålänningar i Stockholm, Malmö 1941, s. 440.
- ^ [a b c d e f g] Vem är det? Stor-Stockholm, andra upplagan. Stockholm 1962, s. 1030. [1]
- ^ Dagens Nyheter, 21 november 1970, sid. 29
- ^ [a b c d e f] Jonas Frykman: ”I hetluften – Svensk bastu som ideologi och praktik” i Tio tvättar sig: Nordiska museets och Skansens årsbok 2004. ISBN 91 7108 494 0. [2]
- ^ [a b] Karolina Wiell: Bad mot lort och sjukdom: Den privathygieniska utvecklingen i Sverige 1880–1949 Akademisk avhandling, Uppsala 2019. [3]
- ^ llmar Talve, ”Bastu och badstugor” i Fataburen: Nordiska museets och Skansens årsbok 1970. Sidorna 55–68. [4].
- ^ Nils Eriksson: ”En bastudag och dess följder” i Riksföreningens för Gymnastikens Främjande Årsbok 1936. Sidorna 175–184. [5].
- ^ [a b] ”Värmdöbastu värmde Lillsveds söndagsgäster” (på svenska). Svenska Dagbladet: s. 3 och 24. 26 februari 1939. Läst 30 augusti 2019.