Jean-Pierre Thiollet

Från Wikipedia

Jean-Pierre Thiollet, född 9 december 1956 i Poitiers, är en fransk essäist och författare.

Thiollet studerade litteratur vid Sorbonne och 1977–1980. Mellan åren 1988 och 1994 var han chefredaktör för Le Quotidien de Paris.[1]. 2005 var han, tillsammans med andra författare som Alain Decaux och Mohamed Kacimi, en av Beirut Bokmässans gäster i Beirut International Exhibition & Leisure Center, vanligtvis BIEL [2]. Mellan åren 2009 och 2012 var han chefredaktör för France Soir.

I mars 2010 delade han ut priset France-Soir till Thierry Duvaldestin, föraren och tränaren för hästen Piombino vid travbanan i Vincennes[3].

Den 1 mars 2017, han är initiativtagaren till Circle InterHallier till hyllning till Jean-Edern Hallier [4].

Hans fru Monique Thiollet, rektor, är kandidat vid kommunvalet den 15 och 22 mars 2020 i Châtellerault [5], på listan ledd av David Simon, stödd av La République en marche.[6]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Utrillo, med andra författare, 1982
  • L'Anti-Crise, 1994
  • Euro-CV, 1997
  • Le Chevallier à découvert, 1998
  • Beau linge et argent sale, 2002
  • Sax, Mule & Co, 2004
  • Je m'appelle Byblos, 2005
  • Barbey d'Aurevilly, 2006
  • Carré d'Art, 2008
  • Bodream, 2010
  • Piano ma non solo, 2012
  • 88 notes pour piano solo, 2015
  • Hallier, l'Edernel jeune homme, 2016
  • Improvisation so piano, 2017
  • Hallier ou l'Edernité en marche, 2018
  • Hallier Edernellement vôtre, 2019
  • Hallier, l'Homme debout, 2020
  • Hallier, l'Edernel retour, 2021
  • Hallier en roue libre, 2022
  • Hallier, tout feu tout flamme, 2023

Källor[redigera | redigera wikitext]