Johan Ture Bielke
Johan Ture Bielke, senare Ture Stensson, född den 10 maj 1742, död den 22 mars 1792, var en svensk friherre, delaktig i mordet på Gustav III. Han var son till Sten Carl Bielke och Hedvig Maria Brauner.
Johan Bielke ingick i yngre år med titeln kunglig sekreterare i konungens kansli. Då han bevistade riksdagen i Gävle 1792 valdes han till fullmäktig och ordförande i riksgäldskontoret. Han kom emellertid aldrig att inträda i denna befattning. Invecklad i sammansvärjningen mot Gustav III, undandrog han sig det ansvar som drabbade hans medbrottslingar genom att ta gift, av vilket han avled.
I sina sista stunder skickade han efter en präst, dåvarande kyrkoherden och sedermera biskopen Magnus Lehnberg, och erkände för honom sin delaktighet i mordkomplotten och redogjorde för de bevekelsegrunder som förmått honom att delta i den. Då han, oaktat Lehnbergs föreställningar, envist nekade att uppge några av de sammansvurna, var Lehnberg svag nog att anmäla förhållandet till polisen. Polismästaren Nils Henric Liljensparre skyndade genast till Bielke för att förmå honom till bekännelse och anskaffa en läkare. Men trots alla bemödanden avled Bielke några få timmar efter att ha tagit giftet.
Svea hovrätt, på vars befallning Lehnberg sedermera meddelade vad som blivit honom under biktens insegel anförtrott, dömde att Bielke »förverkat adeligt namn och värdighet samt att Ture Stenssons döda kropp skulle av skarprättaren utföras samt grävas i galgbacken neder». Domen gick också i verkställighet. Med Johan Bielke utgick på svärdssidan den friherrliga ätten Bielke. Han var sedan 1768 gift med Hedvig Charlotta von Fuhrman.
Se även
Källor
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på artikeln Bielke, 15. Ture Johan Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.