Johannes Bøe
- För skidskytten, se Johannes Thingnes Bø
| Johannes Bøe | |
 | |
| Född | 17 januari 1891[1][2] Ringsakers kommun, Norge |
|---|---|
| Död | 1 februari 1971[1][2] (80 år) |
| Medborgare i | Norge |
| Sysselsättning | Arkeolog |
| Barn | Alf Bøe (f. 1927) |
| Utmärkelser | |
| Fridtjof Nansens belønning for fremragende forskning, historisk-filosofiska klassen (1932) | |
| Redigera Wikidata | |
Johannes Bøe, född den 17 januari 1891 i Ringsakers kommun, död den 1 februari 1971, var en norsk arkeolog.
Bøe blev 1921 candidatus philologiae med avhandlingen Norske guldfund fra folkevandringstiden. År 1931 tog han doktorsgraden med avhandlingen Jernalderens keramikk i Norge. Han var från 1921 amanuens vid Bergens Museum, senare professor där.
Bøe utmärkte sig genom en osedvanligt rik produktion, som spänner från den tidigaste stenåldern till järnåldern. Hans mest kända verk, vid sidan av doktorsavhandlingen, är Le Finmarkien, som han skrev tillsammans med Anders Nummedal. Det var där de etablerade Komsakulturen som en egen storhet i norsk stenålder.
Johannes Bøe var far till konsthistorikern Alf Bøe.[3]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Norsk biografisk leksikon, Kunnskapsforlaget, Johannes Johs. Bøe, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Store norske leksikon, Johannes Bøe.[källa från Wikidata]
- ^ ”Alf Bøe”. Store norske leksikon. 12 juni 2010. https://snl.no/Alf_B%C3%B8e. Läst 14 januari 2015.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norska Wikipedia (bokmål/riksmål), tidigare version.
|