John Laughland

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

John Laughland, född 6 september 1963, är en brittisk historiker, journalist och författare.

Laughland har doktorerat i filosofi vid Oxford University och undervisat vid flera europeiska lärosäten, bland annat Sorbonne.[1] Vid sidan av sin akademiska karriär har han författat ett flertal artiklar om framförallt utrikespolitik i bland annat The Times, The Guardian, The Spectator, The Wall Street Journal och National Review. Sedan 2008 är Laughland verksam vid tankesmedjan Institute of Democracy and Cooperation i Paris.[2]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • The Death of Politics: France Under Mitterrand (Michael Joseph, London, 1994)
  • The Tainted Source, the Undemocratic Origins of the European Idea (Little Brown, London 1997; översatt till franska, spanska, tjeckiska och polska)
  • Le tribunal pénal international: Gardien du nouvel ordre mondial (François-Xavier de Guibert, Paris, 2003)
  • Travesty: The Trial of Slobodan Milosevic and the Corruption of International Justice (Pluto Press, London, 2007)
  • Schelling versus Hegel: from German idealism to Christian metaphysics (Ashgate, 2007)
  • A History of Political Trials from Charles I to Saddam Hussein (Peter Lang, Oxford, 2008)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”World Public Library”. http://www.worldlibrary.org/articles/john_laughland. Läst 24 juni 2015. 
  2. ^ ”Institute of Democracy and Cooperation”. http://www.idc-europe.org/en/The-Institute-of-Democracy-and-Cooperation. Läst 24 juni 2015.