Johnny Roosval

Från Wikipedia
Version från den 30 mars 2017 kl. 10.47 av Sara Dixon (Diskussion | Bidrag) (Ändrat årtal för äktenskapet med Ellen de Maré, f. von Hallwyl.)
Fotografiporträtt av Johnny Roosval från Hallwylska museet

John "Johnny" Roosval, född 29 augusti 1879 i Kalmar, död 18 oktober 1965 i Stockholm (begravd på Södra kyrkogården i Kalmar), var en svensk konsthistoriker.

Biografi

Roosval var son till grosshandlaren John Roosval och Johanna Kramer. Han var bror till filmfotografen Albin Roosval och konstnären Gerda Roosval-Kallstenius. 1907 gifte han sig med den 12 år äldre Ellen von Hallwyl, något som väckte stor uppståndelse inom stockholmssocieteten.

Roosval anställdes vid Nordiska museet 1901 och blev Dr. phil i Berlin 1903. Han tog 1912 tillsammans med Sigurd Curman initiativet till bokverket Sveriges kyrkor – konsthistoriskt inventarium, som han ledde till 1962. Han blev docent i konsthistoria vid Stockholms högskola 1914 och fick professors namn 1918. År 1926 utsågs han till innehavare av Anders Zorns professur i nordisk och jämförande konsthistoria vid Stockholms högskola. Han utnämndes till professor i de bildande konsternas teori där 1929. Han var gift med skulptören Ellen Roosval, dotter till Walther och Wilhelmina von Hallwyl och var ordförande i styrelsen för Hallwylska museet 1930-62.

Roosval såg som sin livsuppgift att återupptäcka och utforska den svenska medeltidskonsten. Redan 1905 lade han fram bevisen för att skulpturen av S:t Göran och draken i Storkyrkan i Stockholm utförts av en konstnär vid namn Bernt Notke och hans bevisföring har blivit allmänt accepterad. Frånsett hans eget forskarseminarium var basen för hans forskning om medeltida konst utgivningen av bokserien Sveriges kyrkor, som nu har utkommit i flera hundra band av olika författare. Roosval inriktade sig främst på medeltidskyrkor och speciellt intresserade han sig för de gotländska kyrkorna, där han har en omfattande vetenskaplig produktion. Hans tidigt utgivna bok Die Steinmeister Gottlands (1918) liksom den populärt hållna Den gotländske ciceronen (1926) har blivit klassiker, liksom hans bok om kyrkornas glasmålningar Gotländsk vitrarius. De medeltida gotländska glasmålningarnas bestånd och historia (1950). Under andra världskriget hade Roosval låtit plocka ned dessa målningar för att skydda dem från eventuella krigsskador, och hade då möjlighet att studera dem i detalj. För den svenska medeltida kyrkomiljön har hans lilla skrift Sockenkyrka och Salomos tempel, ursprungligen ett föredrag vid prästmötet i Visby 1943, fått stort inflytande.

Ledamotskap

Se även

Litteratur

Johnny Roosval. Forskaren, läraren utgiven av Aron Andersson, 1982.