Storkyrkan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Storkyrkan
Kyrka
Storkyrkan sedd från Maria Magdalena kyrka
Storkyrkan sedd från Maria Magdalena kyrka
Land Sverige
Län Stockholms län
Ort Stockholm
Trossamfund Svenska kyrkan
Stift Stockholms stift
Församling Stockholms domkyrkoförsamling
Koordinater 59°19′33″N 18°04′13″Ö / 59.32583°N 18.07028°Ö / 59.32583; 18.07028
Invigd 1200-tal
GeoNames 6944478
Storkyrkans tolv-slag

Storkyrkan, eller Sankt Nicolai kyrka, är domkyrkan i Stockholms stift inom Svenska kyrkan. Den ligger i kvarteret Rådstugan i Gamla stan och tillhör Stockholms domkyrkoförsamling. Kyrkan har använts för kungliga både kröningar och vigslar från 1300-talet, och är alltjämt flitigt anlitad kunglig exempelvis vigselkyrka.

Den första byggnaden på platsen invigdes under 1200-talet och uppfördes enligt traditionen 1264 tack vare gåvor från Birger jarl.

Kyrkorummet efter renoveringen 2010.

Storkyrkan är en femskeppig hallkyrka uppförd av tegel. Planen är något oregelbunden rektangulär, med fullbrett rakslutet kor. Det västra tornet flankeras av två utbyggnader. Ett trapphus är tillfogat till det södra. Fasadernas barockutformning bryter mot interiörens gotiska formspråk. Strävpelarna har utformats som lisener med bandrustik. Horisontallinjen förstärks genom den kraftiga taklisten och tornet livas upp av hörnkedjor, frontoner och en utsirad lanternin.

Tornet är 66 meter högt. I det hänger sex kyrkklockor.

Inuti kyrkan finns skulpturen Sankt Göran och draken samt en kopia av den kända Vädersolstavlan, som beställdes av Olaus Petri.

Kyrkans namn[redigera | redigera wikitext]

Vid bildandet av Stockholms stift 1942 blev Storkyrkan stiftets biskopskyrka (begreppet 'domkyrka' infördes inte). Någon förändring av dess ägarförhållanden och förvaltningsform har inte ägt rum med anledning av stiftsbildningen, varför den fortfarande förvaltats såsom församlingskyrka och inte enligt de regler som gäller för rättssubjektet domkyrka. Epitetet domkyrka började användas om Storkyrkan först mot slutet av 1900-talet och det har aldrig knutits till kyrkans namn – den kallas alltjämt alltid "Stockholms storkyrka".[källa behövs] Stockholms domkyrkoförsamling bildades först 1989 genom sammanläggning av Stockholms storkyrkoförsamling samt Klara och Jakobs församlingar.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Planritning från 1897.
Kyrkans tornspira.
Plåtslagare på Storkyrkans tak, 1903. Nordiska museet NMA.0039101

År 1279 nämnde riddaren Johan Karlsson i ett testamente "Stockholms Stora Kyrka". Den byggnad som avsågs var den så kallade bykyrkan, byggd i trä 1187–1252 på Stadsholmens högsta punkt. Länge var "bykyrkan" eller Sankt Nicolai kyrka den enda församlingskyrkan i Sankt Nicolai församling och därmed i Stockholm. Församlingen bröts ut ur Solna församling omkring 1260. Församlingen och dess kyrka uppkallades efter Sankt Nicolas, vilken var sjöfararnas skyddshelgon. Det föll sig naturligt då många tysk-romerska köpmän bebodde den medeltida hansastaden Stockholm.

Storkyrkan har byggts om och utvidgats åtskilliga gånger. Rester av den första 1200-talskyrkan kan spåras i tornets norra mur. Brandspår tyder på att denna tidiga kyrka har eldhärjats innan en treskeppig kyrka invigdes 1306, av vilken det finns spår i de nuvarande fyra västligaste travéerna. Omkring 1340 uppfördes i samband med om- och tillbyggnad ett kvadratiskt kapell, Vårfrukapellet, på kyrkans södra sida. Det täcktes av fyra kryssvalv kring en mittpelare och var tillägnat Jungfru Maria. Senare på 1300-talet tillfogades två helgonkapell på nordsidan vid andra och tredje travén från väster, och kort därpå ännu ett väster om dessa.

Den största utbyggnaden skedde i början av 1400-talet. Kyrkan utvidgades med fem travéer österut, varav den den östligaste med polygonal avslutning utgör kyrkans kor. Det byggdes även åtta sidokapell, fyra i norr och fyra i söder. Sannolikt byggdes även under denna period en förhall väster om Vårfrukoret. Omkring 1420 om- och påbyggdes västtornet, och därefter uppfördes det södra tornkapellet. Dessutom tillkom ett kapell i långhusets sydvästra hörn. Under slutet av 1400-talet slogs flera av sidokapellens mellanväggar ut, kyrkan höjdes och fick större fönster. Därmed bildades den femskeppiga hallkyrkoform bevarats sedan dess. Tornet byggdes högre, och på dess norra sida tillkom en kapellanläggning liknande den som tidigare uppförts i söder.

Vid denna tid tillkom även Bernt Notkes skulpturgrupp Sankt Göran och draken, baserad på Sankt Görans-legenden. Skulpturgruppen är relikvarium; vid skulpturens invigning 1489 överlämnades en samling benbitar från helgonen S:t Göran, S:t Blasius, S:t Germanus, S:t Leo, S:t Martinus, S:t Donatus och S:t Cyriacus av en påvlig nuntie vid namn Antonius Masth. Dessa placerades inne i S:t Görans bröstkorg i en fyrdelad relikgömma.

Under 1521, Kristian II:s sista regeringsår i Sverige, förstärktes pelarna i den sydöstra delen och vinden inreddes för försvarsändamål.

Under reformationen blev Sankt Nicolai kyrka enligt uppgift år 1527 "från Papistisk vidskepelse renad"[källa behövs] på order av kung Gustav Vasa. Kungen lät av försvarstekniska skäl[källa behövs] riva det polygonala koret och Vårfrukorets mellanväggar. Den svenska kyrkans tidige reformator Olaus Petri står staty med inskription utanför kyrkans nuvarande korvägg, mot Slottsbacken till.

Predikstolen och två kungsstolar från 1680-talet är skulpterade av Burchardt Precht efter Nicodemus Tessin d.y.s anvisningar. Under Johan III:s tid försvann de kvarvarande innerväggarna, och sakristior inreddes i tornkapellen. Kyrkans yttermurar sänktes och strävpelarna tillkom.

Under stadsarkitekt Johan Eberhard Carlbergs ledning, 1736–1742, förändrades exteriören från medeltid till barock för att harmoniera med slottet. Vid slutet av 1700-talet sökte man genom diverse tillbyggnader anpassa kyrkans arkitektur till Börshusets. Bland annat tillkom Konsistorii trapphus, trappan till prästeståndets kammare och domkapitlets (konsistoriets) sammanträdeslokal, ritad av Erik Palmstedt 1778. I samband med kyrkorummets restaurering 1903–1908 under ledning av Ernst Stenhammar togs valvbågarnas röda tegelytor fram, i ett försök att återskapa ett medeltida utseende. Samtidigt togs Vårfrukorets 1300-talsmålningar fram.

På den öppna planen söder om kyrkan, åt Börshuset till, byggdes 1767 begravningskapell och vagnbod, efter arkitekt Erik Palmstedts ritningar.

Den 2 juni 1927 avtäcktes en minnestavla över Johan Olof Wallin i Storkyrkan, som utförts av Christian Eriksson.[1]

Kyrkklockorna[redigera | redigera wikitext]

Storklockan väger 6,5 ton och göts av Jurgen Putensen år 1638. Storkyrkans stora mellanklocka, som stammade från Gustav II Adolfs tid, hette söndagsklockan och står nu nere i kyrkan. Den ersattes 1921 med en nygjuten kyrkklocka uppkallad efter kronprinsessan Margareta och har en porträttmedaljong av kronprinsessan, utförd av Edith Welinder. Den ringde första gången till gudstjänst den 18 september 1921. Margaretaklockan göts av Bergholtz klockgjuteri och väger 4 ton. Den mindre mellanklockan kallas Timklockan och göts år 1600 av Jurgen Putensen och väger ca 3 ton. Den minsta klockan om ca 1 ton kallas Prästklockan, och göts år 1742 av Fahlsten i Stockholm.

Fram till 1090 ringdes klockorna av fångar som kommenderades till detta. Sedan installerades elmotorer av fabrikatet Moren Partille, och dessa motorer används än idag.[2]

Kyrkans tornur[redigera | redigera wikitext]

Storkyrkans tornur mot väst.
Huvudartikel: Storkyrkans tornur

Storkyrkan erhöll sitt första tornur 1471 genom Sten Sture d.ä.s initiativ. Det var ett slagur, som angav tiden genom viss antal slag på en klocka.[3] Storkyrkans nuvarande tornur är tillverkat 1888 i tornursverkstaden på Linderoths urfabrik, som hade sina lokaler vid Drottninggatan 28. Därmed hör Storkyrkans tornur till Linderoths äldsta fortfarande (gäller år 2008) fungerande tornursverk, som sedan 1888 gör sin tjänst.[4] Varje urtavla är tillverkad av svartmålad kopparplåt med förgyllda romerska siffror och visare. Urverket är en bjässe med 2,5 meter längd och en vikt av cirka 500 kg. Det består egentligen av tre verk. Det mellersta verket driver klockans gång. Till vänster och höger om det sitter verken för kvartsslag respektive timslag.[4]

Inskriptionen på Storkyrkans östra fasad[redigera | redigera wikitext]

Inskriptionen på Storkyrkans östra fasad, bakom Olaus Petris staty.

Storkyrkans östra fasad bär en inskription på latin, som sattes upp efter en stor ombyggnad under 1730- och 1740-talen. I svensk översättning lyder den

Detta Heliga Hus, vars byggnad blivit påbörjad av Riksföreståndaren Birger Jarl År efter Christi börd 1264. Skonad av de lågor, vilka ofta härjat Staden, Blev det åren 1567 och 1595 av åskan träffad, Till Folkets stora förskräckelse, men ingen eller föga skada. Av Konungen Gustaf I:s, glorvördigast i åminnelse, fromma nit År 1527 från Papistisk vidskepelse renad Och på samma Konungs och Statens upprätthållares befallning, Att icke den med sin för stora närhet till Slottet måtte skada På denna östra sida avskuren. Men på det vad som i längden förloras, måtte genom bredden ersättas, Har Choret på båda sidor blivit utsträckt till Templets vidd. Slutligen enligt den milderikaste Konung Fredrics Bud och Befallning Har ett Torn av förvånande höjd, som av ålder blivit bräckligt, nedrivits Och själva byggnaden med taket förbättrat, Hvartill början gjordes 1736 och fullbordades 1743. Du, vilken Du är, Vörda Världens Upprätthållares så uppenbarade Försyn Och bed med brinnande iver Att Han måtte vidare skydda sin Helgedom, Och att Hans Ord här må oupphörligen dåna Och upptända Åhörarnas hjärtan, Men därifrån avvända all annan eld och tordön.[5]

Evenemang[redigera | redigera wikitext]

Kröningar[redigera | redigera wikitext]

Kyrkan har traditionellt fungerat som plats för kröning av Sveriges regenter. Magnus Eriksson och Blanka av Namur var de första som kröntes där 1336 (dessförinnan skedde en del kröningar på andra ställen). Nästa kröning i Storkyrkan skedde inte förrän 1497 då Hans blev unionskung. Däremellan och på 1500-talet utfördes kröningarna i Uppsala domkyrka. Från och med drottning Kristina blev traditionen befäst. Gustav IV Adolf kröntes dock inte i Storkyrkan, men därefter samtliga regenter, tills 1907 då Gustaf V beslutade att han inte skulle låta sig krönas. Den sista kröningen i kyrkan ägde rum 12 maj 1873, då Oscar II och drottning Sofia kröntes. [6]

Kristian II kröntes i Storkyrkan, och Gustav III:s[kröning ägde rum här 29 maj 1772.

Vigslar[redigera | redigera wikitext]

Vigseln vid bröllopet mellan Carl XVI Gustaf och Silvia Sommerlath förrättades i Storkyrkan av Svenska kyrkans dåvarande ärkebiskop Olof Sundby den 19 juni 1976.

Även vigseln vid bröllopet mellan Kronprinsessan Victoria och Daniel Westling den 19 juni 2010 förrättades i Storkyrkan. Den 17 september 2009 meddelade Stockholms domkyrkoförsamling att 12,4 miljoner kronor skulle användas till renovering och rengöring från damm och smuts av Storkyrkan under perioden januari till april 2010.[7]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svenska Dagbladets årsbok : 1927, red. Erik Rudberg & Edvin Hellblom, Stockholm 1928, s. 19
  2. ^ Kvinnokavalkad : en bilderbok om svenska kvinnors liv 1918-1944, av Ellen Rydelius och Anna Odhe, Bonnier, Stockholm 1946, s. 53
  3. ^ Nordisk familjebok / Uggleupplagan (1920) om ur, sida 1305.
  4. ^ [a b] Lundin (2008), s. 12
  5. ^ Information om Storkyrkans kulturella skatter
  6. ^ Hans Majestät Konung Gustaf V:s åttioårsdag. Minneshäfte med festprogram, Åhlén & Åkerlunds förlag Stockholm 1938
  7. ^ Pressmeddelande från församlingen

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]