Walther von Hallwyl

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Walther von Hallwyl


Ledamot av Sveriges riksdag
Mandatperiod
1897-1905 första urtima
Valkrets Gävleborgs län
Uppdrag i riksdagen
Ledamot av första kammaren

Född 26 januari 1839
Bern, Schweiz
Död 27 februari 1921 (82 år)
Tyska S:ta Gertruds församling, Stockholm
Nationalitet Schweiz Schweizare
Sverige Svensk
Politiskt parti Första kammarens protektionistiska parti
Yrke Direktör

Walther von Hallwyl (i riksdagen kallad von Hallwyl i Stockholm), född den 26 januari 1839 i Bern i Schweiz, död 27 februari 1921, var en schweizisk greve som sedermera blev svensk medborgare, affärsman och riksdagsman.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt och ungdomsår[redigera | redigera wikitext]

Walther von Hallwyl var yngre son till riksgreven Theodor von Hallwyl (1810–1870) och Cecilia (Cäcilia) Margaretha von Im Hoff (1815–1893). Walthers far tjänstgjorde hos den nederländske kungen som officer i det schweiziska regementet Ziegler. Fadern studerade också vid Fallenbergska institutet Hofwil i Schweiz.[1] Walthers mor härstammade från en gammal Bernsläkt och hennes far, Abraham Balthasar von Im Hoff, var ledamot av parlamentet i Bern.[1]

Familjen, som också bestod av Walthers äldre bror Hans von Hallwyl (1835–1909) och systern Agnes von Hallwyl (1856–1866), tillbringade de flesta av sina somrar på lantgodset Rörswil och på vintrarna bodde man på den, vid tiden, eftertraktade adressen Kramgasse i Bern.[1]

Äktenskap och karriär[redigera | redigera wikitext]

Första äktenskapet[redigera | redigera wikitext]

Efter studier i bland annat Berlin, Edinburgh och Paris tog han värvning i den schweiziska armén och blev kapten vid dess generalstab 1867.[1] En tid innan dess, i september 1861, gifte sig von Hallwyl med grevinnan Adèle von Stackelberg. Hon dog redan 1863 på Rörswil där paret bott tillsammans med von Hallwyls föräldrar och hans yngre syster Agnes.[1]

Andra äktenskapet[redigera | redigera wikitext]

På rekommendation av Fanny von Werdt (1844–1932), en barndomsvän till Wilhelmina Kempe, reste Walther von Hallwyl sommaren 1864 till kurorten Homburg vor der Höhe nära Frankfurt. Syftet var att introducera sig för Johanna och Wilhelm Kempe och deras dotter Wilhelmina. Under knappt två veckor på brunnsorten umgicks von Hallwyl flitigt med familjen Kempe och en vecka efter att han lämnat kurorten fick Wilhelm Kempe ett brev från von Hallwyl, där han friade till Wilhelmina.[1]

10 juni 1865 gifte sig Wilhelmina och Walther von Hallwyl. De fick sitt första gemensamma hem, Erikslunds gods, av Wilhelminas far, men Walther var under långa perioder i Schweiz på grund av tjänsten i det militära.[1] 1870 tog von Hallwyl avsked av det militära och flyttade till Sverige för gott. Han erhöll svenskt medborgarskap 1874 och presenterades samma år vid hovet för kung Oscar II och drottning Sofia. Walthers utländska grevetitel erkändes, men han tilldelades ingen svensk titel.[1]

Paret von Hallwyl fick tillsammans fyra döttrar:

Yrkesverksamhet i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige verkade von Hallwyl dels som godsägare på Erikslund, dels som ägare, direktör eller styrelseledamot i ett antal företag, däribland Dala-Helsinglands järnvägsaktiebolag och Ljusne-Woxna AB. Ljusne-Woxna AB hade startats av von Hallwyls svärfar Wilhelm Kempe, och när Kempe dog 1883 axlade von Hallwyl ansvaret för familjeföretaget.[1] von Hallwyl var också ledamot av styrelsen för Sveriges allmänna exportförening, och satt 1896–1905 som ledamot av riksdagens första kammare. Vidare blev han 1920 den förste kommendatorn för den nyupprättade svenska grenen av Johanniterorden.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

von Hallwyls gravvård på Västerljungs kyrkogård

När von Hallwyls döttrar var utflugna, 1893, påbörjade man bygget av ett eget residens i Stockholm, på Hamngatan 4. Huset stod färdigt 1898.

Det Hallwylska huset, ritat av arkitekten Isac Gustaf Clason, kan fortfarande ses i sin helhet tack vare att paret donerade huset till staten 1920. 1921 dog Walther efter en tids sjukdom. När Wilhelmina dog 1930 trädde donationen av hemmet i kraft och 1938 öppnade hemmet som Hallwylska museet, där man också kan se Wilhelminas stora samlingar av antikviteter och konst. Paret är gravsatt på Västerljungs kyrkogård i Trosa kommun.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Svenskt porträttgalleri, band XXII (Stockholm 1906)
  • Carl Herman Tersmeden: Kalender öfver i Sverige lefvande ointroducerad adel, svensk och utländsk, 2:a årgången (Stockholm 1899)
  • Tvåkammarriksdagen 1867-1970, band 5 (Almqvist & Wiksell International 1992), sida 137

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i] Heli Haapasalo, red (2006). Walther von Hallwyl - Familjefar och företagsledare. Stockholm: Hallwylska museet. ISBN 10 91-631-9414-7 (Felaktig längd på ISBN-nummer) 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Falk, Göran (1992). ”Greveparet som gjorde Ljusne rött”. Norrlandsälvar (1992): sid. [212]–215 : färgill..  Libris 1526350

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]