Johnny Winter
| Johnny Winter | |
.jpg) Johnny Winter 2006 | |
| Födelsenamn | John Dawson Winter III |
|---|---|
| Född | 23 februari 1944 |
| Bakgrund |  Beaumont, Texas, USA |
| Genrer | Elektrisk blues, Texasblues, bluesrock |
| Roll | Gitarrist, sångare, låtskrivare, producent |
| År som aktiv | 1965 - |
| Webbplats | johnnywinter.net |
Utmärkelser
Blues Music Award Grammy Award för bästa bluesalbum | |
Johnny Winter, född John Dawson Winter III 23 februari 1944 i Beaumont, Texas, är en amerikansk bluesgitarrist och sångare. Winter är känd såväl för sina musikaliska förmågor som för sitt karakteristiska utseende, till följd av att han är albino. Han är bror till musikern Edgar Winter. Johnny Winter har spelat med många av de stora, bland andra Jimi Hendrix, Eric Clapton, John Mayer, Robert Cray, Buddy Guy, the Allman Brothers Band, Muddy Waters och Mike Bloomfield.
Biografi
Johnny Winter började tidigt spela tillsammans med sin bror Edgar. 1968 bildade han en trio tillsammans med basisten Tommy Shannon och trummisen Uncle John Turner. Efter att ha uppmärksammats i en artikel i Rolling Stone 1968 fick de skivkontrakt med Columbia. När de 1968 släppte skivan Johnny Winter kom sedan i kölvattnet plattor med inspelningar av varierande karaktär som Johnny gjort tidigare. 1969 spelade Winter på Woodstockfestivalen och snart därefter kom skivan Second Winter, som var den sista skivan med det ursprungliga Johnny Winter-bandet.
Under tidigt sjuttiotal hade Winter drogproblem, vilket man nästan kan höra på liveskivan ' Johnny Winter And Live'. Han tog därefter en paus i artistlivet men kom snart igen. Skivor som Still Alive and Well och Johnny Winter III gav honom uppmärksamhet under första hälften av 70-talet. I slutet av 70-talet var han producent till Muddy Waters sista skivor, som ofta anses höra till hans bästa.
Under 1980-talet föll han tillbaka till den mer rena blues-stilen med bland annat skivan Serious Business, med typisk 80-talsljudkvalitet. 1988 blev han invald i Blues Hall of Fame och 2003 rankades han som nummer 63 på Rolling Stone Magazines lista över de "100 största gitarristerna genom tiderna". De under 1990-talet inspelade skivorna anses vara bland de bästa, med utmärkt ljud, bra musiker och bra driv i gitarren.
Numera är han hårt drabbad av ålderdom och sin albinism, med de symptom som ingår. Enligt rykten lider han också av dåliga nerver och äter lugnande medicin, vilket resulterat i att hans spelningar nuförtiden inte är lika energiska och fulla av entusiasm så som de var i hans glansdagar.
Winter spelade 2009 på Sweden Rock Festival som äger rum utanför Sölvesborg, Blekinge.
Spelstil
Winter är känd för sin aggressiva och tekniska spelstil på gitarren, där låtarna är fyllda av energi och driv. Stilen kännetecknas av att han ofta spelar långa varierande solon med stor finess men med bibehållen struktur i melodin. Han är också känd för att skrika "Yeah!" i låtarna, på ett vis som bara Johnny Winter kan göra. Man kan tydligt höra hur musiken präglas av Johnny Winters förkärlek till den intensiva ådran i bluesen, speciellt på låtar som "Good Time Woman" från albumet Serious Business och "Everybody's Blues" från Nothin' But the Blues.
Diskografi
- 1967 – The Progressive Blues Experiment
- 1968 – Johnny Winter
- 1969 – Second Winter
- 1970 – Johnny Winter And
- 1971 – Live Johnny Winter And
- 1973 – Still Alive and Well
- 1974 – Saints and Sinners
- 1974 – John Dawson Winter III
- 1976 – Captured Live!
- 1976 – Together - Live (med Edgar Winter)
- 1977 – Nothin' But the Blues
- 1978 – White Hot and Blue
- 1980 – Raisin' Cain
- 1984 – Guitar Slinger
- 1985 – Serious Business
- 1986 – Third Degree
- 1988 – Birds Can't Row Boats
- 1988 – The Winter of '88
- 1991 – Let Me In
- 1992 – Hey, Where's Your Brother?
- 1997 – White Hot Blues
- 1998 – Live in NYC '97
- 2004 – I'm a Bluesman
- 2011 – Roots (musikalbum Johnny Winter)
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Johnny Winter.- Officiell webbplats
