Jonstyrka

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Jonstyrkan är ett mått på innehållet av lösta joner i lösningar (till exempel vatten). Den används inom kemin bland annat i samband med beräkningar av aktivitetskoefficienter för kemisk jämvikt. Jonstyrkan I definieras så här:



där cB är koncentrationen av jon B i mol/l, zB är jonens laddning, och summan går över alla joner i lösningen. För en natriumkloridlösning, där de ingående jonernas laddning = 1, är jonstyrkan lika med koncentrationen i mol/l. Däremot för till exempel en lösning bestående av magnesiumsulfat, MgSO4, blir jonstyrkan högre (fyra gånger högre i detta fall eftersom jonernas laddning är 2 respektive -2).

I icke-ideala lösningar, som till exempel i lösningar med mycket höga jonstyrkor (i storleksordningen 1 mol/l eller högre), är det bättre att använda molaliteter (d.v.s. halt i mol per kg lösningsmedel) i stället för koncentrationer. Jonstyrkan definieras i detta fall som:



där mB står för molaliteten av jon B.

Hur mycket molalitetsbeloppet avviker från molaritetsbeloppet kan exemplifieras med en kaliumkloridlösning med koncentrationen 1,00 mol/l som har halten cirka 7,14 % eller molaliteten cirka 1,03. Lösningens vattenkoncentration är 969,8 g/l.[1]

Jonstyrka i vatten - några exempel[redigera | redigera wikitext]

Typ av vatten Jonstyrka (mol/l)
Avjoniserat vatten 0,0000001
Svenska sjöar (oligotrofa) 0,0004-0,001
Svenska sjöar (eutrofa) 0,003-0,01
Stockholms dricksvatten 0,004
Havsvatten 0,7 (dock lägre i Östersjön)
Döda Havet 8,5 (enhet mol/kg)



Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • M.M. Benjamin. Water chemistry (2002, McGraw-Hill).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Värdena är interpolerade från Concentrative properties of aqueous solutions:conversion tables nr 45 i Handbook of Chemistry and Physics, 57th edition 1976-1977, CRC Press Inc, ISBN 0-87819-456-8