Magnesiumsulfat

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Magnesiumsulfat
Strukturformel
Magnesiumsulfat
Systematiskt namn Magnesiumsulfat
Kemisk formel MgSO4
Molmassa 120,415 g/mol
Utseende Vita kristaller
CAS-nummer 7487-88-9
SMILES [O-]S(=O)(=O)[O-].[Mg+2]
Egenskaper
Densitet 2,66 g/cm³
Löslighet (vatten) 255 g/l (20 °C)
Smältpunkt 1124 °C (sönderfaller)
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Magnesiumsulfat, MgSO4, är ett salt som tillsammans med sitt hydrat, MgSO4·7H2O (som även kallas Epsomsalt, engelskt salt eller bittersalt) har många användningsområden.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Saltet framställdes första gången 1694 ur mineralkällorna i den engelska kurorten Epsom. Källorna upptäcktes av en lantbrukare 1618, som lade märke till att trots den rådande torkan vägrade hästarna att dricka vattnet från källan. När vattnet undersöktes, fann man att det innehöll det bittert smakande ämnet magnesiumsulfat. Epsom blev sedan en populär kurort; bland dess mest kända besökare märks Samuel Pepys och Nell Gwyn.

Den ljusa mineraljorden kring källan kallades magnesia alba officinalis (alba = vit), som är detsamma som mineralet epsonit.

I den gamla farmakopén förekom en rad olika benämningar på magnesiumsulfat:

  • Magnesia vitriolata' (Vitriololja = koncentrerad svavelsyra.)
  • Magnesi sulfa
  • Sal amarus epsomensis (sal = salt, amarus = bitter)
  • Sal catharticus amarus
  • Sal catharticum anglicum
  • Sal sedlicense (Salt från Sedlitz)
  • Sulfas magnesicus

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Havsvatten innehåller naturligt magnesiumsulfat, varför det koksalt (natriumklorid) som utvinnes genom indunstning av havsvatten i saliner alltid är förorenat med en hel del magnesiumsulfat. Detta gör att man vid matlagning måste använda hälsokostaffärernas oraffinerade havssalt med viss försiktighet med hänsyn till magnesiumsulfatets laxerande egenskap.

Andra mineralkällor, som innehåller magnesiumsulfat finns i Sedlitz (ibland stavat Seidlitz) och Seidschüz i Böhmen (Tjeckien). I Sverige har man i varphögarna vid Sala silvergruva funnit ett vitt pulver, som vid undersökning visat sig innehålla upp till 65 % magnesiumsulfat.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Magnesiumsulfat finns i havsvatten och är det ämne som orsakar störst dämpning av ljudvågor i vatten. Vanligt salt (natriumklorid) dämpar inte ljud alls.

Magnesiumsulfat infört i en eldslåga färgar lågan grön.

Användning[redigera | redigera wikitext]

  • Används för att bota magnesiumbrist hos människan (indikation muskelkramper)
  • Motverka magnesiumbrist hos odlade växter
  • Laxermedel (bittervatten, en kolsyrad 16 — 17-procentig vattenlösning).
  • Fram till 1920-talet intravenöst som bedövningsmedel.
  • Magnesiumsulfat är hygroskopiskt och används därför som torkmedel vid organisk syntes.
  • Godkänd livsmedeltillsats med nr E 515; används som konsistensgivare för bordssalt.
  • Används som densitetshöjande medel i floatingtankar, 600l vatten och 375 kg Magnesiumsulfat.
  • Mineralsalt till matlagning (ca 10% magnesiumsulfat)

Medicinska biverkningar vid förtäring[redigera | redigera wikitext]

  • I höga doser kan magnesiumsulfat ge andnings- och hjärtstillestånd
  • Långvarigt bruk kan nedsätta aptiten
  • Studier vid Birmingham Universitet visar att vid bad med Epsomsalt höjs magnesiumhalten i kroppen. Magnesium är ett av de första ämnena som försvinner vid bl.a. stress.

Miljöbelastning[redigera | redigera wikitext]

Magnesiumsulfat är lätt nedbrytbart, och anses därför inte belasta miljön.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. Sven Rinman: Bergwerkslexicon
  2. She-net råvaror
Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.

Se även[redigera | redigera wikitext]