Hoppa till innehållet

Joseph-Marie Portalis

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Joseph-Marie de Portalis)
Joseph-Marie Portalis
Född19 februari 1778[1][2][3]
Aix-en-Provence, Frankrike
Död5 augusti 1858[1][2][4] (80 år)
Passy, Frankrike
Medborgare iFrankrike
SysselsättningDiplomat, politiker[5]
Befattning
Ambassadör
Ledamot av Pairkammaren
Fransk pär
Senator i andra franska kejsardömet[5]
First president of the Court of Cassation
BarnFrédéric Portalis (f. 1804)
Joseph Ernest Portalis (f. 1816)
Jules Joseph Portalis (f. 1822)
FöräldrarJean Étienne Marie Portalis
Utmärkelser
Storkors av Hederslegionen
Redigera Wikidata

Joseph-Marie Portalis, född 19 februari 1778 i Aix-en-Provence, död 5 augusti 1858 i Passy, var en fransk greve och statsman. Han var son till Jean-Étienne-Marie Portalis.

Joseph-Marie Portalis.

Portalis började sin karriär efter Napoleons statskupp 18 brumaire år VIII (9 november 1799) som diplomat, biträdde sedan 1805 sin far såsom generalsekreterare vid kultusministeriet och utnämndes 1810 till generaldirektör för bokhandeln och till greve, men föll 1811 i onåd, på grund av att han inte genast givit regeringen del av en påvlig skrivelse, som angrep kejsarens politik. År 1813 kallades han dock till president vid domstolen i Angers. År 1815 fick han en plats i Ludvig XVIII:s "conseil d'état" och i kassationsdomstolen, blev 1819 pär och 1824 president i en av kassationsdomstolens kamrar, var 1828–1829 först justitie-, sedermera utrikesminister och utnämndes sistnämnda år till förste president i kassationsdomstolen. Detta ämbete nedlade han efter Napoleons statsstreck den 2 december 1851, men 1852 blev han senator.

  1. ^ [a b] läs online, www.senat.fr .[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  3. ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Joseph Marie Portalis, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ SNAC, Joseph-Marie, comte Portalis, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] senat.fr, läst: 23 april 2022.[källa från Wikidata]

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]