Joseph Anton Schneiderfranken

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Joseph Anton Schneiderfranken.

Joseph Anton Schneiderfranken eller Bô Yin Râ (1876 – 1943) var en tyskfödd andlig lärare och målare som genom "Boken om den levande Guden" och ett 30-tal andra skrifter hävdade att människan kan nå full andlig upplysning utan att tillhöra något trossamfund. Hans lära har gnostiska och dualistiska drag eftersom han drar en klar skiljelinje mellan ande och materia, och ofta skriver om "fallet" från andens till den fysiska materiens värld.

Schneiderfranken föddes i staden Aschaffenburg, som ligger i södra Tyskland. Han började tidigt intressera sig för måleri och studerade detta i München, Wien, Paris och Berlin. När han var i 30-årsåldern blev hans andliga sökande alltmer dominerande, och han skriver också att han genomgått en andlig skolning. Efter en vistelse i Grekland 1913 publicerade han under namnet Bô Yin Râ sin första bok i det som skulle bli hans lära. Därefter gav han ut ett 30-tal böcker och skrifter på temat att alla stora religioner har ett gemensamt ursprung, och detta ursprung finns förborgat inom varje människa. Människan kan sträva efter att hennes jag eller själ blir ett med Guden, och kan få hjälp med detta av andliga lärare vars namn och vistelseorter är okända.

Dolda väktare och Synliga verkare[redigera | redigera wikitext]

Bô Yin Râ menar att det andliga ljuset kommer från öster, men inte i form av färdiga religioner som Buddhismen, Hinduismen eller Jainismen, vilka han ser som sentida konstruktioner i mänsklighetens andliga historia. Enligt Bô Yin Râ finns ett antal odödliga dolda väktare, vilka han även benämner "De av Urljuset Lysande". Dessa urgamla dväljs någonstans "mitt i Asien" bland jordens högsta berg. De består av ren andlig substans eftersom de aldrig fallit till den fysiska materiens värld och som människorna förenats med en kropp som liknar djurens. De dolda väktarna vakar över den andliga skatt som människan ägde före fallet till den fysiska materiens värld. Denna skatt finns i det i övrigt bara förvrängda rester kvar av i form av sägner, folkberättelser och sagor.

De Dolda väktarna skapar makt åt en grupp som "handlar till jordmänsklighetens väl" – en grupp som Bô Yin Râ benämner "Synliga verkare", och ibland, något motvilligt, "Den Vita logen". Dessa är andliga söner och bröder till väktarna som den andliga lagen bestämt att bli Synliga verkare. Dessa bildar "andliga strålningscentra" där det behövs. De synliga verkarna lever i hemlighet mitt ibland oss – de kan finnas på skolor, arbetsplatser, i bostadsområden och till och med i en familj – och agerar som "andliga hjälpare". Hjälparna finner människor som de kan ledsaga andligt; det spelar ingen roll om dessa människor tillhör något trossamfund eller inte; det väsentliga är att de är mottagliga för andlig hjälp. De människor som ledsagas andligt är oftast omedvetna om den process där de blir hjälpta att "ta emot sin Gud inom sig". Bô Yin Râ skriver att det har hänt att hela folk har stått under de Synliga verkarnas inflytande.

Ibland tas människor som hjälpts till att "ta emot sin Gud inom sig" i kretsen av de andliga hjälparna/de Synliga verkarna, dvs. i den Vita logen.

Andliga celler[redigera | redigera wikitext]

Det finns bara en Gud, men i Bô Yin Râs universum uppenbarar sig det gudomliga endast i den enskildes form. Andra "uppvaknade" ser samma gudom, men formad efter sin bild.

Bô Yin Râ rekommenderar att den sökande människan bildar en andlig cell tillsammans med en eller två likasinnade människor. En andlig cell får inte bestå av mer än tre individer. Dessa celler kan visserligen ha kontakt med andra celler, men trossamfund med regler och ritualer måste undvikas.

I varje människa verkar, enligt Bô Yin Râ, många "själskrafter" som en gång verkat i andra människor före hennes jordetid. Det ideala är om en människa redan under jordelivet lyckas förena sina själskrafter och därmed förena sig med sin Gud. När människans kropp dör går de s.k. "själskrafter" som människan lyckats ena med henne till tillvaron efter döden. I detta andens liv fortsätter människan sin väg mot enande med Gud. När en människa dör lämnar hon i regel således också kvar ett antal själskrafter som kommer att söka sig till levande människor för sin verksamhet. I vissa fall kan människor även återfödas till ett nytt liv på jorden: de mycket onda, de som tagit sitt liv och de som levt ett alltför kort liv för att ha haft någon möjlighet att förena sina själskrafter.

Joseph Anton Schneiderfranken flyttade år 1923 till Lugano, där han levde fram till sin död 1943. Hans böcker har fått störst spridning i de tysktalande länderna, och har översatts till flera språk.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

För mer information och fler länkar se http://www.boyinra-stiftelsen.se