Kaarlo Sarkia
| Kaarlo Sarkia | |
 | |
| Född | 11 maj 1902[1] Kiikka, Finland |
|---|---|
| Död | 16 november 1945[1] (43 år) Sysmä, Finland |
| Begravd | Sandudds begravningsplats[2] |
| Medborgare i | Finland |
| Sysselsättning | Poet, översättare |
| Redigera Wikidata | |
Kaarlo Sarkia, tidigare Sulin, född 11 maj 1902 i Kiikka, död 16 november 1945 i Sysmä, var en finländsk poet.
Sarkia räknas till mellankrigstidens mest bemärkta finskspråkiga diktare. Han utgav 1929–1943 fyra samlingar med svårmodig och extatisk kärleks- och dödslyrik, som utmärker sig genom formskönhet och musikalitet (samlade dikter, Runot, utgivna 1944). Ett genomgående drag i hans diktning är tvära svängningar till exempel från en jordnära livstillvändhet till sömn och död, från det fula och avskyvärda till den absoluta skönheten. Ofta återkommande motiv är barndoms- och modersbilder. En minnesstaty över honom (Kauko Räike, 1960) och ett Sarkia-museum finns i Kiikka.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Kaarlo Sarkia i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] ČSFD person-ID: 94104, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.helsinginseurakunnat.fi .[källa från Wikidata]
|