Kabeljo
Kabeljo är torkad och saltad torsk, vanlig mat i Spanien och Portugal. Kabeljo var tidigare också en benämning på fisk i allmänhet.[1]
Kabeljo avser i första hand stor lekmogen torsk,[1] sådan som främst förr torkades och nersaltades.
Etymologi
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2014-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Den såldes förr i tunnor eller fjärdingar (1/4 tunna) för export. På spanska kallas den bacalao, på portugisiska bacalhau på italienska baccalà och på latin baculum/baculus. Ursprungligen härstammar ordet från det norska ordet backefisk som tidigare var synonymt med torsk. Backe är norska för den trälåda där den långrev som användes vid torskfiske förvarades.
Backe omvandlades i spansk språkmun till bacalao och i italiensk till baccalà. På grekiska bakaliaros. De stora katolska länderna Portugal, Spanien och Italien var de största importörena av norsk backefisk. Det är intressant att notera att den spanska/portugisiska benämningen blev så dominerande att den återinfördes till norra Europa (med konsonantomkastning) som kabeljo. Jämför även medelnederländskans 'ca(b)elyau', 'kabel-jauw' och 'kabeljau' (även på tyska) – stor torsk.
Övrigt
Kabeljau var också efternamnet på en rik nederländsk handelssläkt som lanserade Kabeljau-torsken över Europa. En av sönerna emigrerade till Göteborg under 1600-talet och sålde klippfisk i Sverige. Namnet kabeljo används ibland felaktigt för torkad och saltad spillånga och lubb.
Referenser
- ^ [a b] ”Kabeljo”. Svenska Akademins Ordbok. Svenska Akademin. http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/112/153.html. Läst 23 mars 2014.
