Kalixmål
| Kalixmål cʰɞɽɪsˈmɔ:ɽɛ / kôlismåle |
|
| Region | Kalix kommun |
|---|---|
| Antal talare | 5 – 10 tusen |
| Klassificering | Indoeuropeiska Kalixmål |
| Språkkoder | |
| ISO 639-1 | klm [källa behövs] |
Kalixmål (cʰɞɽɪsˈmɔ:ɽɛ / kôlismåle) är en nordsvensk eller norrländsk dialekt som huvudsakligen har talats och talas inom Kalix kommun.
Innehåll
Historia[redigera | redigera wikitext]
Medan samer bevisligen funnits i och omkring Kalix i flera tusen år, härstammar kalixmålet från germaner som anlänt längs Bottenvikens kustland. Man tror att de första jordbrukarna bröt sin första mark vid Kalix älvdal omkring 1100 e.Kr., men någon exakt tidslinje är inte känd. Alla älvdalar i området var med största sannolikhet besökta av vikingatida färder, även om man inte hittat några direkta bevis för detta vid just Kalix älv. Den imponerade stenkyrkan i Kalix är troligtvis uppförd i mitten av 1400-talet, och socknen måste då av naturliga skäl haft en avsevärd befolkning ämnad att fylla den. Denna befolkning talade en tidig utveckling av kalixmål.
Forskning[redigera | redigera wikitext]
Redan 1879 nedtecknade studenten Olof Gustav Wiklund dialektprov från bygden med notis om att "målet gifves här sådant det är omkring kyrkan..."[1]. Kalixmålet har senare analyserats av Hulda Rutberg i en doktorsavhandling[2] ventilerad vid Uppsala universitet 1924. Dagens moderna kalixmål skiljer sig inte nämnvärt grammatiskt från det språk som diskuteras där, men ordförrådet är delvis förändrat.
Inom svensk dialektforskning har kalixmål ofta använts som övergripande term för både målet i Nederkalix socken (då kallat nederkalixmål) och överkalixmål.[3]
Dialekten[redigera | redigera wikitext]
Dialektgeografiska förhållanden[redigera | redigera wikitext]
Kalix är den östligaste älvdalen som traditionellt befolkats av germansktalande nybyggare. Österut går en skarp språkgräns mot meänkieli som traditionellt följt Nederkalix och Överkalix östra sockengräns.[4] Det innebär att gränsen vid kusten gått mellan byarna Säivis och Sangis, där den senare traditionellt talat kalixmål; norrut har nordsamiskan även talats.
Kalixmålet är en del av ett nordgermanskt dialektkontinuum som löper längs hela Bottenvikens kust och älvdalar. Västerut har man traditionellt talat rånemål, lulemål, pitemål, skelleftemål, nysätramål och umemål för respektive bygd längs kusten. Norrut längs Kalix älvdal övergår kalixmålet i det nära besläktade överkalixmålet, som påverkats mer av samiska och meänkieli i sin ljudbild, men i övrigt har samma bas som kalixmålet. Österut finns uppenbara likheter med östsvenska dialekter i Österbotten och Nyland, vilket visar att människor rört sig längs kusten i båda riktningarna.
Ljudlära[redigera | redigera wikitext]
Enligt Rutberg[2] har kalixmålet 18 vokaler, 10 vokaldiftonger och 29 konsonanter. Det karakteriseras också av tvåtoppig accent, där en vokal repeteras. Exempel finns bland verb som “åt å:åk” (att åka), adjektiv som “di jåra rö:ö” (de är röda), och många fler ordklasser.
Genus[redigera | redigera wikitext]
I kalixmål finns tre genus:
- Feminin: till exempel "ha:ta" (handen), "nagla" (nageln), "å:dra" (ådran), "sköuldra" (skuldran), "måm:a" (mamman), "kjat:a" (katten)
- Maskulin: till exempel "fåotn" (foten), "armen" (armen), "armboan" (armbågen), "tåomen" (tummen), "måon" (munnen),
- Neutrum: "öe"/"öge" (ögat), "höure" (huvudet), "bene" (benet), "feingre" (fingret).
Substantiv i bestämd form[redigera | redigera wikitext]
Vanligt förekommande är att substantiv används i bestämd form. Ex. "kölismåle" - kalixmål(et), "je skå nå:åp i gröut ve bera" - Jag ska plocka lite bär (litegrann med bären), "kunin jåra ät som kåran" – kvinnor(na) är inte som karlar(na). Den bestämda formen är typisk för språk och dialekter i norra Skandinavien[5].
Kasus[redigera | redigera wikitext]
Kalixmålet använder fyra kasus.[ifrågasatt uppgift] Dativ skiljer sig från ackusativ[ifrågasatt uppgift] och nominativ, till exempel Din jär SkåoLa (nom. bfsg. f.), je siti ini skå:oln (dat. bfsg. f.). "Där är skolan, jag sitter i skolan.", eller je sei tjälarn (nom. bfsg. m.), he lik na ini tjälaro (dat. bfsg. m.) "Jag ser källaren, det ligger något i källaren".
Ägande uttrycks med pronomens genitivformer, eller dativböjning; till exempel Je ha ons Enok bi:l "Jag har Enoks bil", je fick bre:ve än Anna "Jag fick Annas brev", kLåk:a gran:o "grannens klocka".
Verb[redigera | redigera wikitext]
Verb böjs efter numerus, till exempel "hån jär" (han är) men "di jåra" (de är), "hö löut se" (hon lutar sig) men "di lö:ut se" (de lutar sig), "je far" (jag åker) men "we fåra" (vi åker).
Adjektiv[redigera | redigera wikitext]
Många adjektiv förblir oböjda och har samma form i singular och plural, till exempel "dö:rn jär ipi" (dörren är öppen) och "doran jåra ipi" (dörrarna är öppna), "bå:ne jär vötkjin" (barnet är vaket) och "bå:na jåra vötkjin" (barnen är vakna).
Skriftspråk och ortografi[redigera | redigera wikitext]
Dialekter har sällan ett utvecklat skriftspråk. Inom forskningen har man för notationer använt landsmålsalfabetet för att beskriva kalixmålet. Ett vanligt och mer lättillgängligt skrivsätt är dock en modifierad form av det latinska alfabetet, med å, ä, ö, tjockt l, accenter, apostrofer eller kolon för att markera långa vokaler, etc. Nyliga språkprojekt har använt ett fonetiskt alfabet baserat på en förenklad version av det internationella fonetiska alfabetet, IPA, vilket är kompatibelt med modern datorutrustning och även klargör uttalet på ett bra sätt.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ KALIXforskarNYTT, no.3-2002, Kalixbygdens Forskarförening
- ^ [a b] Folkmålet i Nederkalix och Töre socknar av Hulda Rutberg, 1924
- ^ Dahlstedt Karl-Hampus, Ågren Per-Uno, red (1954). Övre Norrlands bygdemål: berättelser på bygdemål med förklaringar och en dialektöversikt = Les parlers du Norrland septentrional (Suède): textes en patois avec des commentaires et un aperçu dialectologique. Skrifter / utg. av Vetenskapliga biblioteket i Umeå, 0501-0799 ; 1. Umeå: Vetenskapliga bibl. Libris 409962. http://books.google.com/books?id=Lb5GAAAAMAAJ&q=%22%C3%96vre+Norrlands+bygdem%C3%A5l:+ber%C3%A4ttelser+p%C3%A5+bygdem%C3%A5l+med+f%C3%B6rklaringar+och+en+dialekt%C3%B6versikt+%22&dq=%22%C3%96vre+Norrlands+bygdem%C3%A5l:+ber%C3%A4ttelser+p%C3%A5+bygdem%C3%A5l+med+f%C3%B6rklaringar+och+en+dialekt%C3%B6versikt+%22&hl=sv&ei=f9IZTYyAAoHGsAPU85DbCg&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1&ved=0CCoQ6AEwAA
- ^ Wessén, Elias (1967). Våra folkmål (8. uppl.). Stockholm: Fritze. sid. 39. Libris 459860. http://books.google.com/books?id=aKsPAQAAIAAJ&q=Wess%C3%A9n,+Elias:+%22V%C3%A5ra+folkm%C3%A5l%22&dq=Wess%C3%A9n,+Elias:+%22V%C3%A5ra+folkm%C3%A5l%22&hl=sv&ei=BccZTZyyJZSosQOjycGxAg&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1&ved=0CCgQ6AEwAA
- ^ Noun Phrase Morphosyntax in Scandinavian Vernaculars, Ö.Dahl, 2010 Arkiverad 9 april 2011 hämtat från the Wayback Machine.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikisource har originalverk relaterade till kalixmål.
Wikisource har originalverk relaterade till
|
|||||||||||||||||||||||||||||
