Tredje internationalen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Affisch till fjärde kongressen 1922.

Tredje internationalen, ofta kallad Komintern efter Kommunistiska internationalen var en sammanslutning av kommunistiska partier i världen, där medlemspartierna utgjorde sektioner i ett världsomspännande kommunistparti för att sprida revolutionen.

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Engelskspråkiga utgåvan av Kominterns tidning

Internationalen bildades under ledning av Grigorij Zinovjev i Moskva 1919, och upplöstes av Josef Stalin 1943. Högkvarteret var placerat i Moskva, och den mest långvariga av dess ordförande var den bulgariske kommunisten Georgi Dimitrov (1934-1943). Målsättningen med organisationen var att med alla tillgängliga medel, inklusive militärt, nedkämpa bourgeoisin, att med sovjetiskt understöd föra revolutionen vidare och upplösa nationalstaterna en efter en och omvandla dem till en internationell socialistisk sovjetrepublik.[1] Organisationen, vilken var hårt centraliserad, beskylldes för att stå under stort inflytande från Sovjetunionens kommunistparti i Moskva. 1928 hade Komintern 1,6 milj. medlemmar, varav 440 000 utanför Sovjet.[2]

EKKI[redigera | redigera wikitext]

Kongresser hölls åren 1919, 1920, 1921, 1922, 1924, 1928 och 1935. Då det kom att gå allt längre tid mellan kongresserna fick Kominterns exekutivkommitté — EKKI — allt större makt. EKKI hade befogenhet att utfärda bindande direktiv för medlemspartierna, upphäva eller ändra deras beslut och utesluta enskilda, grupper eller hela partier ur Komintern. EKKI:s ledning, som bestod av ett hundratal ledamöter, sammanträdde två gånger om året, men den verkliga ledningen fanns hos presidiet med 30 ledamöter och dess politiska sekretariat med 11 ledamöter.[3]

Fjärde internationalen[redigera | redigera wikitext]

Under det sena 1920-talet bildades en utbrytargrupp under ledning av Trotskij, kallad Fjärde internationalen. Denna grupp stod utanför det sovjetiska kommunistpartiets inflytandesfär och kritiserades hårt av bland andra Stalin. 1929 utvisades Trotskij från Sovjetunionen, och 1940 mördades han i Mexiko, sannolikt på order från Stalin.

Internationell delaktighet[redigera | redigera wikitext]

28 länders vänstersocialistiska partier var inbjudna att representera på den första kongressen.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Karl Kilboms medlemskort i Komintern.

Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (från 1921 Sveriges Kommunistiska Parti, nuvarande Vänsterpartiet) deltog i Komintern.

Svenska delegater:

De svenska kommunisterna var splittrade i sin syn på Komintern och partidelning skedde två gånger på 1920-talet.

Norska socialdemokratiska Arbeiderpartiet[redigera | redigera wikitext]

Det norska socialdemokratiska Arbeiderpartiet, som i dag sitter i regeringen och är Norges största politiska parti, var ett av de få socialdemokratiska partier som anslöt sig till Komintern. De lämnade dock Komintern 1923, och de medlemmar som stannade kvar bildade då istället Norges Kommunistiske Parti.

Tyskland[redigera | redigera wikitext]

I Europa i stort blev det en brytning mellan Komintern och andra vänsterkrafter. I Tyskland underlättade konflikten mellan kommunister (KPD) och socialdemokrater (SPD) möjligheten för nationalsocialisterna att attrahera massor av arbetare i sina led, samtidigt som det kommunistiska "hotet mot nationen" framhölls, efter uppror och väpnad kamp av frikårer, såsom spartakistupproret. KPD, som var det största kommunistpartiet utanför Sovjet, förbjöds 1933 då Hitler kommit till makten, som "nationellt revolutionärt hot" efter den anlagda riksdagshusbranden. Tyskland och Japan undertecknade 1936 Antikominternpakten, till vilken dryga tiotalet andra länders regimer anslöt sig, bland andra de i Spanien, Danmark, Finland och Rumänien.

Kinas kommunistiska parti[redigera | redigera wikitext]

Representanter från Komintern var närvarande då Kinas kommunistiska parti grundades i Shanghai 1921 av bland andra Mao Zedong (lokalen där KKP:s grundande ägde rum finns fortfarande kvar att besöka, den utgör idag del i den Hong Kong-ägda shoppinggallerian Xintiandi). De nära kontakterna mellan KKP och Sovjetunionens kommunistiska parti fördjupades efter Folkrepubliken Kinas grundande den 1 oktober 1949 och bröts slutligen 1960 i samband med den Kinesisk-sovjetiska splittringen.

Upplösning[redigera | redigera wikitext]

Komintern höll sju kongresser under tiden 1919 till 1935, innan organisationen upplöstes 1943. Ofta hävdas det att Tredje internationalen upplöstes eftersom Sovjetunionen ville lugna sina allierade i andra världskriget, främst Storbritannien och Förenta staterna, så att de inte skulle ha misstanken att Sovjetunionen bedrev en politik som försökte underblåsa revolutionen i andra länder.[4] Under krigets två sista år anpassade Stalin sig till anti-Hitler-koalitionen, men så snart sovjetisk kontroll upprättats med marionettregimer i Östeuropa, bildades Kominform, 1947.

I populärkulturen[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mötesprotokoll från Kominterns andra kongressen 1920
  2. ^ Hermann Weber (1986) "Kommunistische Internationale", Lexikon des Sozialismus. Köln: Bund-Verlag
  3. ^ Arbetarrörelsen: en uppslagsbok. När-Var-Hur-serien, 99-0106773-1. Stockholm: Forum. 1978. Libris 7254418. ISBN 91-37-06802-4 
  4. ^ Service, Robert (2004). Stalin. A biography. London: Macmillan. ISBN 9780333726273 
  5. ^ ”Komintern (Svenska)”. Youtube. http://www.youtube.com/watch?v=DlyhKyfBOYw.