Katarina av Valois

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Katarina av Valois
Kröning 23 februari 1421
Företrädare Johanna av Navarra
Efterträdare Margareta av Anjou
Barn Henrik VI av England
Edmund Tudor m.fl.
Föräldrar Karl VI av Frankrike
Isabella av Bayern.
Född 27 oktober 1401
Död 3 januari 1437 (35 år)
London, England
Begravd Westminster Abbey, London

Katarina av Valois (fransk och engelsk stavning Catherine), född 27 oktober 1401, död 3 januari 1437, var engelsk drottning, gift med Henrik V och yngsta dottern till Karl VI av Frankrike och Isabella av Bayern.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Katarina utbildades i klosterskola i Poissy. Redan under hennes första år i livet diskuterades ett äktenskap med Englands tronarvinge, och 1413, vid tolv års ålder, mottog hon formellt ett giftermålsanbud från Henrik V av England. Detta frieri avslogs och Henrik förklarade då krig mot Frankrike, vilket ledde till invasionen av Normandie och slaget vid Azincourt, där England besegrade Frankrike. Henrik V invaderade Frankrike åter igen 1417, och erövrade staden Rouen 1419. Detta resulterade i fredsfördraget i Troyes, där ett av kraven var att Katarina skulle gifta sig med Henrik V, för att säkra en fred för all framtid mellan de två länderna.

Bröllopet ägde rum i Troyes i Frankrike den 2 juni 1420. Paret gjorde sedan ett högtidligt intåg i Paris. Katarina följde därefter Henrik till England, där hon kröntes till drottning i Westminister 23 januari 1421. Under kröningsbanketten bad Katarina sin make att frige den tillfångatagne Jakob I av Skottland, något han gick med på om denne sedan följde honom till Frankrike. Kungen avreste därefter till kriget i Frankrike, medan Katarina bosatte sig på Windsor Castle. Den 6 december 1421 födde Katarina en son, den blivande kung Henrik VI av England, på Windsor Castle. Under sommaren 1422 lämnade hon sin son i England och gjorde sin make sällskap i Frankrike. Henrik V avled dock i dysenteri på slottet Vincennes utanför Paris strax efter hennes ankomst.

Katarina återvände till England med makens kvarlevor inför hans begravning, och återvände då till sin son i Windsor Castle. Hennes son efterträdde nu hennes make som Henrik VI, med hennes svåger Humphrey, hertig av Gloucester, som regent fram till hans myndighetsdag. När parlamentet öppnade, deltog Katarina i sonens högtidlig intåg i London som kung med honom i sitt knä. Katarina levde sedan tillsammans med sin son och övervakade hans uppfostran på Windsor. Regenten och parlamentet oroades över hennes eventuella omgifte, särskilt som det gick rykten att hon ville gifta sig med Edmund Beaufort, 2:e hertig av Somerset, ett äktenskap regenten var starkt emot. Parlamentet 1427-28 lät därför utfärda en lag som förklarade att den man som gifte sig med änkedrottningen utan monarkens tillstånd skulle förlora sin egendom: barnen i ett sådant äktenskap skulle dock få behålla arvsrätten. Kungen skulle dock inte kunna ge något tillstånd förrän han blev myndig, och därmed ansågs lagen omöjliggöra änkedrottnings omgifte under kungens omyndighet.

Katarina inledde dock ett förhållande med Owen Tudor, en fattig adelsman från Wales, som ansågs vara sin tids stiligaste karl. Tudor hade först tjänat som page hos hennes son, och kom sedan att sköta om änkedrottningens garderob och juveler: hans officiella titel var Clerk of the Wardrobe. Huruvida de faktiskt hade gift sig är obekräftat, eftersom det inte finns något bevis utöver Owen Tudors egen senare försäkran om att så hade skett. Det har också ifrågasatts om en vigsel skulle ha varit laglig även om den skett, på grund av lagen från 1428. Händelsekedjan är oklar, men parets första barn föddes 1431, och i maj 1432 fick Tudor samma rätt som en engelsman. Hon flyttade någon gång under denna tid till ett privat hushåll, och levde sedan tillbakadraget utan att delta i hovlivet. Katarina och Owen Tudor fick fem barn tillsammans, bland andra Edmund Tudor, som blev far till Henrik VII av England, den förste regenten av huset Tudor.

Den traditionella uppfattningen att hon avled i barnsäng tycks inte stämma, även om hon avled strax efter att hon fött barn. Hon avled i ett kloster, Bermondsey Abbey, dit hon tycks ha sökt sig drabbad av någon slags sjukdom. Efter hennes död åtalades Owen Tudor för att ha förbrutit sig mot lagen genom att ha gift sig med henne.

Källor[redigera | redigera wikitext]


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia


Företrädare:
Johanna av Navarra
Drottning av England
1420–1422
Efterträdare:
Margareta av Anjou