Katia Wagner

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Katia Manon Isabel Wagner, född den 31 augusti 1966[1], är en svensk journalist och författare.

Katia Wagner föddes i München och adopterades av svenska föräldrar. Hon har publicerat fem böcker och har särskilt fördjupat sig i ämnen som människohandel, sexualbrott, hedersvåld, migration, radikalisering och unga på flykt. Efter många år som reporter på Sydsvenskan är Katia Wagner verksam i egen regi sedan 2012, med fokus på berättande och granskande journalistik i bokform, tidningsreportage och radio, samt som föreläsare. Under 2014 jobbade hon som producent och programledare för essäprogrammet Obs i P1. Fyra gånger har hon varit nominerad till priset Guldspaden för bästa undersökande journalistik i bokform och tidningsreportage, och tilldelades priset för radiodokumentären "Att ta ett barn" tillsammans Milan Djelevic[2]. Hon har belönats med Röda korsets journalistpris[3] och Wendelapriset. Flera av hennes texter har återutgivits av Storytel Dox.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • 2009 - Alexandramannen. Bokförlaget Atlas.
  • 2009 - Addad på nätet. Bokförlaget Hegas.
  • 2013 - De förlorade barnen. Natur & Kultur, medförfattare Jens Mikkelsen.
  • 2017 - Pojkarna och de ensamma poliserna. Bokförlaget Natur & Kultur.[4]
  • 2019 - Ingen plats för mig. Bokförlaget Natur & Kultur.[4]

Antologibidrag[redigera | redigera wikitext]

  • 2002, 2003, 2004, 2005 - Goda Nyheter: En antologi med bra svensk journalistik. Bokförlaget Atlas.
  • 2014 - Rasismen i Sverige, nyckeltexter 2010-2014. Bokförlaget Natur & Kultur.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Katia Wagner, Ratsit. Läst den 17 mars 2019.
  2. ^ ”Vinnarna av guldspaden | Journalisten”. www.journalisten.se. http://www.journalisten.se/nyheter/vinnarna-av-guldspaden. Läst 6 maj 2017. 
  3. ^ ”Röda korsets journalistpris till DN-medarbetare”. DN.SE. 24 april 2018. https://www.dn.se/nyheter/sverige/roda-korsets-journalistpris-till-dn-medarbetare/. Läst 14 augusti 2019. 
  4. ^ [a b] ”Katia Wagner”. www.nok.se. https://www.nok.se/forfattare/w/katia-wagner/. Läst 14 augusti 2019. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]