Temür khan

Från Wikipedia
Temür khan
Regeringstid 1294 – 1307[1]
Företrädare Khubilai khan
Efterträdare Külüg khan
Gemål Bulughan
Personnamn Temür Borjigin[2]
Postumt namn Kejsar Qinming (钦明帝)[2]
Tempelnamn Chengzong (成宗)
Ätt Borjiginerna
Far Prins Zhenjin[3]
Mor Kököjin
Född 1265[2]
Död 1307[2]
Khanbaliq
Begravd Qiniandalen (起輦谷)[2]

Temor khan, också känd under sitt tempelnamn Chengzong, född 1265 död 1307, var en mongolisk kejsare i den kinesiska Yuandynastin. Han föddes med namnet Temür Borjigin, och blev kejsare 1294 efter att hans farfar Khubilai khan, som grundade Yuandynastin, avlidit 1294. Hans far var prins Zhenjin (1243–1285). Efter sin död 1307 efterträddes han av sin brorson Külüg khan.[4][1]

Temor khan regerade Yuandynastin utan några större militära aktiviteter. Han kallade tillbaka de militära installationer som var förberedda för kampanjer mot Vietnam och Japan, och försökte hålla en bra relation med de tre andra mongoliska khanaten i väst.[3] Han gav sin maka Bulughan stort inflytande över regeringsarbetet, och överlämnade det i praktiken helt till henne under sina sista år.

Regeringsperioder[redigera | redigera wikitext]

  • Yuanzhen (元貞) 1295–1296[1]
  • Dade (大德) 1297–1307[1]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] ”Emperors of the Yuan Dynasty 元 (1279-1368)” (på engelska). ChinaKnowledge.de. http://www.chinaknowledge.de/History/Yuan/yuan-rulers.html. Läst 20 januari 2016. 
  2. ^ [a b c d e] Ji, Yang (2006). ”Mausoleum of Qing Genghis”. Imperial mausoleums of China. China National Art Photograph Publishing House. sid. 94-95. ISBN 7-80069-732-0 
  3. ^ [a b] Mote, F.W. (2003). ”Kublai Khan's Successors, 1294–1370” (på engelska). Imperial China 900-1800. Harvard University Press. sid. 467-469. ISBN 0674012127. https://books.google.se/books?id=SQWW7QgUH4gC&lpg=PR8&dq=Imperial%20China%20900-1800%20M%C3%B6ngke%20Khan%20and%20the%20Third%20Campaign%20to%20the%20West&hl=sv&pg=PA468#v=onepage&q&f=false. Läst 13 januari 2016 
  4. ^ Hägerdal, Hans (2012). ”Storkhaner av Yuandynastin”. Kinas historia. Historiska media. sid. 1148. ISBN 978-91-87031-24-3 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]