Kille

Killekortlek från Hallwylska museets samlingar tillverkad 1897 i Stockholm av A Boman. Längst ned Blarre och Husu.

Kille (uttalas /ɕɪlɛ/, tjille), även känt som cambio, campio, kambio och kamfio, är ett spel som spelas med speciella brickor eller spelkort med anor från ett medeltida franskt hasardspel. I Sverige hade spelet som kortspel sin storhetstid under 1750-talet men det är ett av de äldsta fortfarande spelade kortspelen.

Historia

Det franska hasardspelet Coucou uppfanns i Frankrike runt 1500 och spreds över Centraleuropa. I slutet av 1600-talet framställde en italiensk tillverkare en kortlek anpassad för spelet. Kortspelet fick namnet cuccú efter det högsta kortet, i leken. Cuccú hade 38 kort, två sviter med 19 kort i varje. Elva av korten i varje svit var nummerkort, numrerade 0-10. De övriga korten var motivkort, där Spannen och Gycklarmasken rankades lägre än nummersviten. Fem av korten rankades högre; Värdshuset, Katten, Hästen, Vakten och Göken. Det nittonde kortet, Harlekin, stod utanför rangordningen och dess värde avgjordes av det spel som spelades och kunde variera i samma spel.

Kortspelet Cuccú spreds norrut över Europa och blev i Sydtyskland, Österrike och Schweiz känt under namnen Hexenspiel och Vogelkarten, ungefär häxspelet och fågelkorten.

Kortspelet förändrades något på sin vandring genom Europa och omnämndes i Sverige som campio första gången 1741 i ett domstolsprotokoll. Campio var en förvrängning av cambio, eller camfio, vilket var det namn som började användas i Sverige. Namnet Kille är dokumenterat första gången 1833 och var det allmänt använda från 1850-talet. Kille är förmodligen en slangartad förvrängning av Harlekin som nu var det högst rankade kortet, men ändå hade kvar in särställning i en del spel.

Kortspelets nummerkort och figurer hade ändrats så att kortleken bestod av 48 kort, i två serier. Nummerkorten hade blivit tolv och var numrerade 1-12. Det blev tre kort med lägre värden än nummerkorten; nummerkortet noll blev motivkortet Kransen, Spannen blev Blompottan och Gycklarmasken blev Blaren, ofta avbildad med en mask. Korten med högre värden än nummerserien var, i stigande ordning: Värdshus, Kavall, Husu, Husar, Cucu och Harlekin.

Kulturpåverkan

Killespelet har satt avtryck i det svenska språket. Till exempel kommer uttrycken Svinhugg går igen, om en elakhet som slår tillbaka på utföraren, och gå värdshus förbi, om en chans som gått förlorad, från spelet byteskille.

Killespelet har också letat sig in i den svenska litteraturen. Carl Michael Bellmans Fredmans Testamente nummer 181, Kambiospelet, handlar om en spelares förtvivlan under ett parti:

Hej, gutår, och kambio!

Granne, marsch ur potten!

Blaren, den hundsvotten —

Kambio . . . och kuku står.

Jag ser skorsten ryka:

Värdshus måste stryka...

Falstaff, fakir rimmade i ABC för bokstaven P:

Proletären gärna ville

dricka punsch och spela kille

Kortleken

Killeleken består av 42 kort. Det finns ingen färg i kille men två kort av varje valör. Valörerna är i rangordning från högsta till lägsta:

• Harlekin, även kallad "killen".
• Kuku, Kucku även kallad Gök.
• Husar, även kallad Husse.
• Husu, även kallad Svin eller Gris.
• Kavall.
• Värdshus.
• Nummerkort, med en fransk lilja för varje ental i valören: 12, 11, 10...3, 2 ,1.
• Kransen.
• Blompottan, även kallad Pottan eller Blomkrukan.
• Blaren, även kallad Blarre.

Killelekar går bra att få tag på också idag. Två svenska tillverkare, Öbergs (Carta Mundi) och Offason gör idag killelekar.

Varianter

Kille kan även spelas med speciella brickor istället för kort.

De vanligaste varianterna av Killespel är uteslutande hasardspel. Den äldsta varianten, enkorts- eller byteskille, är ett mycket enkelt hasardspel där insatsen ökar i snabb takt. Det idag vanligaste sättet att spela kille är knack- eller femkortskille. Andra varianter är auktionskille och pokerkille.

Byteskille

Byteskille, även kallat enkortskille, är det traditionella hasardspelet med Killekort och spelas med 3 till 13 deltagare.

Given delar ut ett kort till varje deltagare. Det gäller att inte ha lägst kort efter att alla byten genomförts eller försökts att göras. Den som har lägst kort förlorar spelet, men det finns andra sätt att åka ut innan det utretts vem som sitter på lägsta kortet.

Ett byte görs med den som sitter till vänster, det kallas att sticka, önskas inget byte göras säger den som är i tur att byta att den är nöjd och daskar i bordet. Med några undantag görs bytet med kortet dolt. Vad som händer vid ett bytesförsök avgörs av den tänkta mottagarens kort:

• Kuku: Har spelaren en Kuku är omgången över och alla måste visa sina kort. Den som sitter på Kukun säger då "Emot Kuku ingen byta får", "Kuku står" eller "Den flög upp, duvan".
• Husar: Vid byte till en Husar svarar kortinnehavaren "Husar ger hugg". Den bytande spelaren är genast utslagen, "död".
• Husu: Kortinnehavaren med en Husu säger "Svinhugg går igen" och bytet genomförs inte. Dessutom hävs samtliga byten med det inblandade kortet, om det varit sådana, så att det åter hamnar hos den som hade det först.

Kavall och Värdshus: Den som sitter med Kavall eller Värdshus säger "Kavall förbi" respektive "Värdshus förbi" och bytaren måste vända sig till den som sitter efter.

Övrigt:

• Gå i lek: Given som sitter som sista person kan välja att byta med resterande kort. Det får även en spelare göra som velat byta med given och denna haft Kavall eller Värdshus. Byts Kavall eller Värdshus ur leken blir det inget byte.
• Kort som avslöjats vid ett byte visas och ligger sedan synligt framför spelaren under resten av given.
• Harlekinkort som byts hanteras öppet. Ett Harlekinkort som få i given eller byts från leken är det högsta kortet. Fås det i ett byte är det det lägsta kortet. Ett Harlekinkort som stöter på Husukort går tillbaks till den som hade det först. Det har då, för den spelaren, gått från att vara högsta till lägsta kort.

När det blir visning, antingen för att alla byten gjorts, eller för att en spelare stött på en Kuku, åker den eller de med lägst kort ut tillsammans med de som dödats under spelet. Det går att köpa sig in igen, men bara tre gånger: Första gången för en insats, andra gången för halv pott och sista för hel pott.

När två spelare återstår blir det omgiv om en fått Harlekin, visning om en fått Kuku och förlust om någon försöker byta med Husu eller Husar.

Krypkille

Krypkille är ett femkortspel där det gäller att få så lågt kvar som möjligt i sista rundan. För varje runda får spelarna poäng motsvarande kortets valör plus eventuell straffpoäng. Fem kort delas ut till alla spelare. Spelaren till vänster om givaren börjar. Nästa person måste sedan slå sitt närmast högre kort och om spelaren inte har ett högre kort, sitt lägsta, det vill säga krypa. Som högre räknas även samma kort, det vill säga om en spelare lägger en husar så kan även nästa spelare slå med en husar. Den spelare som har högst spelar nu ut i nästa runda. Inför sista rundan får den som sitter på förhand välja att slå upp, det vill säga visa sitt kort i hopp om att det är lägst. Väljer spelaren att inte slå upp går chansen vidare till nästa. Om en spelare slår upp utan att vara lägst får spelaren addera tio poäng till kortets valör. Om en spelare slår upp och är lägst, får den noll poäng, oberoende av kortets valör. En spelare som sitter före och har samma valör som den som slår upp och är lägst får noll poäng medan den som slog upp straffas med tio poäng. Slår en spelare upp och en spelare sitter efter med samma valör och är lägst får den som slog upp noll poäng och spelaren efter sin valör.

Spelare är med tills den har passerat 50 poäng, den som sist är kvar under 50 poäng vinner spelet.

Vidare läsning

• Glimne, Dan (2016). Kortspelshandboken (3., utök. uppl.). Stockholm: Känguru. sid. 405-426. ISBN 978-91-7663-115-7 
• Torgny, Ove (2003). Tio spel med spader kung. Stockholm: Bilda. sid. 90-100. ISBN 91-574-7484-2 
• Schenkmanis, Ulf (1988). Kortspel & patienser. Västerås: ICA. sid. 153-164. ISBN 91-534-1178-1 
• Werner, Einar; Sandgren, Tore (1975). Kortoxen (9., rev. uppl.). Stockholm: Forum. sid. 103-111. ISBN 91-37-05798-7 

Externa länkar

• Om Kille i Språktidningen