Kinesisk normalstil
Normalstil eller reguljärskrift (楷书; 楷書; Kǎishū) är en av de fem grundstilarna i kinesisk kalligrafi. Normalstil ses som den normativa skriften och är därför den stil som de flesta anser lättast att läsa. Både traditionella kinesiska tecken och de, på 1950-talet introducerade, förenklade kinesiska tecknen kan skrivas i normalstil.
Normalstil växte fram under Handynastin (206 f.Kr.–220) och är baserad på kanslistilen med kursiva element.[1] De tidigaste varianterna av normalstil som har hittats är från 170 f.Kr..[2][3] Från slutet av Handynastin fram till idag har normalstilen varit normalskrift i Kina.[4]
Normalstilen hade sin utvecklingstopp under Tangdynastin (618–907), då den förfinades av kalligrafimästare som Ouyang Xun, Chu Suiliang, Lee Yong och Zhong Shaojing.[3]
Kopia av en text skriven med normalstil av Ouyang Xun.
Sheng Jiao Xu skriven med normalstil av Chu Suiliang.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Berglund 1974, s. 13.
- ^ ”Standard script (楷書, kaisho) - Part 1” (på engelska). Beyond Calligraphy. Arkiverad från originalet den 18 maj 2016. https://web.archive.org/web/20160518044828/http://www.beyondcalligraphy.com/standard_script.html. Läst 18 maj 2016.
- ^ [a b] ”STANDARD SCRIPT” (på engelska). Ponte Ryuurui och Mariusz Szmerdt. http://www.ink-treasures.com/history/calligraphy/chinese-calligraphy/calligraphy-scripts/standard-script/. Läst 18 maj 2016.
- ^ Lindqvist 1989, s. 22.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Lindqvist, Cecilia (1989). Tecknens Rike. Bonnier Fakta AB. ISBN 91-34-50857-0
- Berglund, Lars (1974). Kinesisk kalligrafi. Bo Cavefors Bokförlag. ISBN 91-504-0380-X