Kinesisk normalstil
Normalstil eller Reguljärskrift (楷书; 楷書; Kǎishū) är en variant av kinesisk kalligrafi och en av de fem grundstilarna. Det är normalstil som oftast används vid kinesisk skrift idag. Normalstilens skrivtecknen kallas också traditionella kinesiska tecken. På 1950-talet infördes även förenklade kinesiska tecken besparat på normalstilen.[1]
Normalstil växte fram under Handynastin (206 f.Kr.–220) och är baserad på kanslistilen med kursiva element.[2] De tidigaste varianterna av normalstil som har hittats är från 170 f.Kr..[3][4] Från slutet av Handynastin fram till idag har normalstilen varit normalskrift i Kina.[1]
Normalstilen hade sin utvecklingstopp under Tangdynastin (618–907) utövad av kalligrafimästare som Ouyang Xun, Chu Suiliang, Lee Yong och Zhong Shaojing.[4]
Kopia av en text skriven med normalstil av Ouyang Xun.
Sheng Jiao Xu skriven med normalstil av Chu Suiliang.
Kinesisk kalligrafi i normalstil utförd av Krister Blomberg.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Lindqvist 1989, s. 22
- ^ Berglund 1974, s. 13
- ^ ”Standard script (楷書, kaisho) - Part 1” (på engelska). Beyond Calligraphy. http://www.beyondcalligraphy.com/standard_script.html. Läst 18 maj 2016.
- ^ [a b] ”STANDARD SCRIPT” (på engelska). Ponte Ryuurui och Mariusz Szmerdt. http://www.ink-treasures.com/history/calligraphy/chinese-calligraphy/calligraphy-scripts/standard-script/. Läst 18 maj 2016.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Lindqvist, Cecilia (1989). Tecknens Rike. Bonnier Fakta AB. ISBN 91-34-50857-0
- Berglund, Lars (1974). Kinesisk kalligrafi. Bo Cavefors Bokförlag. ISBN 91-504-0380-X
