Klaus Hornig
| Klaus Hornig | |
| Född | Nikolaus Ernst Hornig 11 december 1907 Schweidnitz, Schlesien, Preussen, Kejsardömet Tyskland |
|---|---|
| Död | 12 december 1997 (90 år) München, Bayern, Tyskland |
| Nationalitet | Tysk |
| Yrke/uppdrag | Jurist, polisman |
| År som aktiv | 1930–1945 |
Ernst Hornig, född 11 december 1907 i Schweidnitz, död 12 december 1997 i München, var en tysk polisofficer och jurist. Som medlem av Polisbataljon 306 vägrade han att delta i arkebuseringen av sovjetiska krigsfångar i Zamość 1941.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Hornig utbildade sig inom Schutzpolizei. I oktober fick han marschorder till Lublin i Generalguvernementet. Han och andra polismän skulle ingå i Polisbataljon 306, som tillhörde Ordnungspolizei och deras uppdrag bestod i att arkebusera 780 sovjetiska krigsfångar i ett skogsområde i närheten av Zamość. Med hänvisning till internationell rätt och den militära strafflagen vägrade Hornig att utföra denna order. Ärendet kom till Reichsführer-SS Heinrich Himmlers kännedom och Hornig internerades senare i koncentrationslägret Buchenwald.[1]
År 1945 blev Hornig befriad ur lägret, men greps på nytt för att ha tillhört en polisbataljon. Han hölls i fängsligt förvar fram till 1947 och var vittne och tolk vid Nürnbergprocessen. År 1986 mottog Hornig Bundesverdienstkreuz för sitt mod under andra världskriget.[2]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Voren, Robert van (2011) (på engelska). Undigested Past: The Holocaust in Lithuania. Amsterdam: Editions Rodopi B.V. ISBN 90-420-3371-1
- Wette, Wolfram, red (2004) (på tyska). Zivilcourage: Empörte, Helfer und Retter aus Wehrmacht, Polizei und SS. Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 3-596-15852-4