Klerikal fascism
Klerikal fascism, klerikalfascism eller klerofascism betecknar den ideologiska konstruktion som blandar fascismens korporativism och elitism med starkt religiösa budskap, traditioner och mål.[1]
Om den klerikala fascismen[redigera | redigera wikitext]
Grupper som benämns som klerikala fascister var bland annat Järngardet, Hlinkagardet, Ustaša och Pilkorsrörelsen. Även Leon Degrelle som ledde Rexism-rörelsen kan nämnas som en kristen fascist. Samtliga av dessa blandade in rasism i sin ideologi eller tro, vilket skiljer dem från den klassiska fascismen som inte var rasistisk.[1][2]
Inom den klerikala fascismen förkastade man materialism och förespråkade en ideologi som enade kristendomen och fascismen.[1][2] De kristna fascisterna värnade om både kristen moral och korporativismen, ofta med inslag av religiös mystik och ritualer. De följde en kristen idealism och satte tron till Gud och religiösa traditioner högt, ofta tillsammans med tilltron till en stark, bildad ledare eller en slags elit som skulle "leda folket".[1]
Se även[redigera | redigera wikitext]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Roger Griffin (ed.): Fascism, totalitarianism and political religion. London: Routledge 2005. ISBN 0-415-34793-9
- ^ [a b] University of Bath 2003: Reflections on fascism and religion