Klosterorlunda
Klosterorlunda är en herrgård i Hovs socken, Östergötland, som är känd för sin botaniska trädgård från 1700-talet.
Klosterorlunda är först känt som Orlundir i ett latinskspråkigt gåvobrev från 1274.[1] Förleden Kloster-, som skiljer det från det närbelägna Bondorlunda, kan ha samband med att det att det 1374 skänktes till Vadstena kloster.
Gården tillhörde i mitten av 1700-talet förste lantmätaren Carl Jacob Wallberg (1705–1778). Hans son Mathias Jonas Wallberg (1737–1808), lärjunge till Linné och en framstående botaniker, anlade en botanisk trädgård som blev berömd genom ”mängd[en] sällsynta och från utlandet införskrifna växter”.[2] De mest exotiska växterna övervintrades i ett särskilt våningsplan i mangårdsbyggnaden, som hölls tempererat med fönster åt alla håll.[3] Av den organiserade trädgården finns inte mycket kvar, men på dess plats växer ännu många rara växter.[4] Egendomen tillföll kammarherren Wilhelm Pereswetoff-Morath genom gifte med Mathias Wallbergs sondotter Mathilda. Makarnas son, kammarherren Carl Wilhelm Pereswetoff-Morath, sålde Klosterorlunda 1869 till brukspatronen Henning Trozelli, som i sin tur donerade den till Norrköpings stad 1877. Staden arrenderade sedan ut gården. Den 10 december 1926 eldhärjades Klosterorlunda och fick omfattande skador.[5]
Mellan Klosterorlunda och Strå finns Klosterorlunda gravfält från järnåldern, bestående av 58 runda stensättningar, två högar och en rest sten.[6]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ P. Magnell. En bok om Hov i Östergötland. 1943, sid 266; brevet SDHK, nr 953
- ^ A. Ridderstad. Historiskt, geografiskt och statistiskt lexikon öfver Östergötland, 1. Norrköping 1875–1877, sid 278
- ^ A. Wallenquist. Rädda bortglömd botanisk kulturskatt. Corren. 3 februari 2022
- ^ Klosterorlunda, rapport från en gammal trädgård
- ^ Svenska Dagbladets Årsbok, 4 (1926), sid 34
- ^ RAÄ 6:1, Hov sn; Fornsök L2012:7786), jfr V. Björkhager och M. Magnusson. Arkeologisk förundersökning. Bredband mellan Vadstena och Väderstad. Östergötlands länsmuseum. Avdelningen för arkeologi. Rapport 2008:58
Källor[redigera | redigera wikitext]
- P. Magnell. En bok om Hov i Östergötland. 1943, sid 266–270
- A. Ridderstad. Historiskt, geografiskt och statistiskt lexikon öfver Östergötland, 1. Norrköping 1875–1877, sid 278
- A. Wallenquist. Carl von Linnés lärjungar i Östergötland. Idé och handling. Linköping 2007, sid 191 ff