Kommunallagen i Sverige

Från Wikipedia

Kommunallagen (1991:900) är en lag som reglerar kommunernas och landstingens organisation och ansvarsområden.[1]

Historik

Innebörd

Sverige är indelat i kommuner och landsting.[4] Medlem av en kommun är den som är folkbokförd i kommunen, äger fast egendom i kommunen eller ska betala kommunalskatt där. Medlem av ett landsting är den som är medlem av en kommun inom landstinget,[5]

I varje kommun och i varje landsting finns det en beslutande församling: kommunfullmäktige i kommunerna och landstingsfullmäktige i landstingen. [6]

Kommunfullmäktige ska tillsätta en kommunstyrelse.[7]

Styrelsen leder verksamheten och utövar uppsikt över nämnder samt förbereder beslut inför kommunfullmäktige. Kommunfullmäktige får inte ta beslut i ärenden som inte är förberedda av kommunstyrelsen eller av en nämnd med undantag för vissa uppräknade ärenden, till exempel personval eller revisionsärenden.

Fullmäktige beslutar i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen eller landstinget, främst

  1. mål och riktlinjer för verksamheten,
  2. budget, skatt och andra viktiga ekonomiska frågor,
  3. nämndernas organisation och verksamhetsformer,
  4. val av ledamöter och ersättare i nämnder och beredningar,
  5. val av revisorer,
  6. grunderna för ekonomiska förmåner till förtroendevalda,
  7. årsredovisning och ansvarsfrihet, samt
  8. folkomröstning i kommunen eller landstinget.[8]

Fullmäktiges sammanträden är offentliga.

Fullmäktige får dock besluta att överläggningen i ett visst ärende skall hållas inom stängda dörrar. Ersättarna får närvara vid en sådan överläggning, även när de inte tjänstgör.[9]

Allt detta kan sammanfattas under beteckningen kommunalrätt.

Fotnoter

Externa länkar