Konrad Elméus

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Konrad Elméus

Carl Konrad Julius Elméus, född 5 januari 1868 i Stockholm, död 7 april 1940 i Stockholm, var en svensk arkitekt.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Elméus var son till eldaren Carl Henrik Johansson och Helena Almström. Han avlade examen vid Byggnadsyrkesskolan i vid Tekniska skolan Stockholm 1887, varpå han hade en kortare anställning hos C F Ekholm. Han fortsatte sedan studierna i byggnadsfacket och i Hamburg 1888. Därefter följde några år av studieresor och yrkesverksamhet i Europa. Bland annat arbetade han för rådhusbyggnadsbyrån i Hamburg 1888–1890, hos professor Christoph Hehl i Hannover 1890–1893 samt hos byggnadsrådet Louis Muller i Strasbourg 1893–1896. Från 1897 hade Elméus egen verksamhet i Stockholm.

Till hans arbeten hör bland annat Johanniskyrkan i Harburg 1890–1893 (under Hehls ledning), Evangeliska garnisonskyrkan i Strassburg 1893–1896 (under Mullers ledning) och gravkapellet på kyrkogården till Brännkyrka nya begravningsplats 1898–1899[1]. Elméus var även en flitig skolhusarkitekt i Stockholm och vann tävlingen om Engelbrektsskolan 1899–1902 (som låg till grund för de slutliga ritningarna av Ernst Haegglund)[2], skolhus vid Blommensbergsskolan 1900–1901, Sofi Almquists samskola 1903–1905 och Sofia skola 1907–1910.

Han var ledamot av Stockholms skönhetsråd från 1921, av Stockholms stadsfullmäktige, Katarina församlings kyrkoråd och Stockholms kyrkogårdsnämnd.[3] Han erhöll S:t Eriksmedaljen 1939.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]