Konstruktionsvattenlinje

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Linjeritning av skeppsprofil. Kvl yttrycks genom ett blått streck. Grå färg indikerar skeppsytor över kvl, medan ljusblå indikerar skeppsytor under kvl.

Akronymen "LOA" i bild (övre) står för "length overall" (svenska: längd totalt), medan akronymen "LWL" i bild (undre) står för "length waterline" (svenska: längd vattenlinje).

Konstruktionsvattenlinje, ofta förkortat kvl, är den vattenlinje en farkost beräknas få enligt konstruktionsritningen.[1] Längd i vattenlinjen (VL) anger farkostens längd vid denna linje eller farkostens längd vid den faktiska vattenlinjen i ett visst sammanhang.[2]

Längden i vattenlinjen är ett mått på ett fartygs "våta längd". På grund av utsvängda för- och akterskepp kan det vara en betydande skillnad på längden över allt och längden i vattenlinjen.

När man anger ett fartygs höjd över havet, djupgående och deplacement så är det med referens till konstruktionsvattenlinjen. Ett fullastat skepp ligger ofta med konstruktionsvattenlinjen under vattenytan[1] och har således större deplacement, djupgående och "våt längd", än vad som anges i fartygets dokumentation.

Vattenlinjens längd spelar en roll för båtens egenskaper, bland annat för dess deplacementsfart. I dessa sammanhang är det väsentliga ofta inte den nominella längden i vattenlinjen, utan hur lång båten är i den faktiska vattenlinjen, som till exempel för segelbåtar vanligen ökar med högre fart. Också till exempel en tvär akter kan ge egenskaper motsvarande en längre vattenlinje.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Konstruktionsvattenlinje i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1911)
  2. ^ Vattenlinje i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)

Se även[redigera | redigera wikitext]