Kungariket Norge (1814)

Från Wikipedia
Kungariket Norge
Kongeriget Norge (Norska)

1814
Flagga Vapen
Valspråk: Kungligt: Gud og fædrelandet
("Gud och fosterlandet")
Eidsvollseden: Enige og troe, indtil Dovre falder
("Enighet och tro till Dovrefjället faller")
Nationalsång: 'Norges Skaal'
Huvudstad Christiania
Största stad Bergen
Språk danska
norska
Samiska
Religion protestantisk kristendom
Statsskick konstitutionell monarki
Bildades 1814


Upphörde 1814


Folkmängd 885 000[1] (1814)
Valuta Norsk riksdaler

Kungariket Norge (norska: Kongeriget Norge) återuppstod som stat i Norden den 17 maj 1814. Det efterträdde Danmark-Norge och ingick 4 november 1814 i personalunion med Kungariket Sverige.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Under 1814 utsattes Danmark-Norge för blockad av Storbritannien efter Kanonbåtskriget. Från 1808 blockerade britterna alla hamnarna i Norge, och spänningen steg. Från 1809 växte sig självständighetsrörelsen stark. 1812 och 1813 rådde hungersnöd i Norge.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 12 oktober 2012.

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Norges historia
Norges riksvapen
Denna artikel är en del av en serie
Tidsaxel
Högmedeltiden (1035–1388)
Kalmarunionen (1388–1536)
Danmark-Norge (1536–1814)
Kungariket Norge (1814) (1814)
Svensk-norska unionen (1814–1905)
Unionsupplösningen (1905)
1905–1939 (1905–1939)
Andra världskriget (1939–1945)
Efterkrigstiden (1945–)