Kungshögen i Höllviken

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kungshögen i Höllviken.

”Kungshögen” är en gravhög från bronsåldern i Höllviken i Vellinge kommun.

Högen undersöktes av professor Oscar Montelius sommaren 1890. Den troligtvis äldsta graven utgjordes av en 11 centimeter hög gravurna som varit försedd med ett handtag. I urnan påträffades tvättade, brända människoben. Ett annat, grövre och större lerkärl har blivit avslaget runtom varefter bottenpartiet använts som lock på gravurnan. Denna grav var nedgrävd under den forntida markytan mitt i den blivande gravhögen.

Från en ”brandplätt under högens botten” tillvaratogs också en annan gravurna innehållande tvättade brända människoben.

Ytterligare en grav påträffades ”22 fot sydost om högens midt, på högens botten.” Den döde hade kremerats och de tvättade benen lagts i ”en husurna af bränd lera, målad med svart och gul färg. Bredt oval, med ett (nu krossadt) lock fordom täckt öppning midt i taket, som utgjort ett stycke med det öfriga. Urnan fyrkantig, med afrundade hörn. Var krossad; nu till största delen hopsatt.”

Urnan var placerad i en enkel stenkista som täcktes av ett litet stenröse. Urnan stod på en ”fjerdedelen af en qvarnsten, som haft en oval urholkning för sädens krossande.” Runt urnan inne i stenkistan hade man lagt tång. I urnan påträffades ”1 bronsknif med tånge och ett rundt hål vid dess bas. 1 syl af brons; fyrkantigt skaft och trind spets. Längd 6,3 cm. 1 dubbelknapp af brons; rund, svagt kullrig öfverdel; foten mindre, troligen ursprungligen rund, nu skadad i kanten. Öfverdelens diameter 2 cm. 1 större och 1 mindre bit, böjdt bronsbleck.”

Fynd av husurnor, dvs, gravurnor i keramik som har likheter med runda hus, är ovanliga i det nordiska arkeologiska materialet. Det som gör husurnan från Höllviken unik är att den är försedd med målad dekor som framhäver byggnadens konstruktion.

Det verkar således som om man vid anläggandet av husurnegraven utökat en redan befintlig gravhög. Bronserna i graven tillhör period V, alltså ca 900-800 f.Kr. Under järnåldern har man sedan anlagt en skelettgrav i gravhögens topparti. Här påträffades: ”Ben af ett menniskoskelett (bit af underkäk; ett bäckenben, båda lårbenen, det ena afbrutet, med tydliga sjukdomsmärken vid ledgångarna)." Förutom dessa skelettrester påträffades en sked av horn och ett fragment av en enkelradig benkam.

Enligt tradition har högen sitt namn efter prins Magnus Nielsen som stupade i slaget vid Foteviken den 4 juni 1134 och som sades ligga begravd i högen. Montelius beskriver dessutom en annan muntlig tradition som var förknippad med högen: ”Ännu i början af detta århundrade (alltså 1800-talet) tändes i ofredstid vårdkas på högen; eld som brann i toppen af en midt på högen rest, hög stång.” Vid utgrävningen av järnåldersgraven i högens topp fann han också att denna blivit förstörd av nedgrävningen av en kraftig stolpe som kan härröra från vårdkasen.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Rapport och fyndförteckning i Antikvarisk Topografiska Arkivet i Stockholm.
  • Pugna Forensis. Arkeologiska undersökningar kring Foteviken, Skåne 1981-83. Lund 1984.
  • Otto Rydbeck: Den medeltida borgen i Skanör. Lund 1935.
  • Märta Strömberg: Untersuchungen zur jungeren Eisenzeit in Schonen. Lund 1961.